Det är en av våra stora paradoxer för tillfället. Det kan ses i fallet med mannen som misstänktes och dömdes för våldtäkt mot barn och som ändå kunde köra buss för LLT, vilket Kuriren rapporterat om.
LLT:s marknads- och kommunikationschef, Anna Kowal Lindbäck, hänvisar till att man inte kan göra något innan han är dömd och man dessutom vet om att han är dömd. Rent praktiskt har hon förstås en poäng – det är vansinnigt knepigt att agera på något man inte känner till.
Kowal Lindbäck menar dock även att vårt rättsväsende är så beskaffat att man inte kan göra något enbart för att en person är misstänkt för ett brott. Vilket ju är rent nonsens. Att avskeda någon på grund av rena misstankar är förstås fel, men man kan vidta åtgärder för att minska utrymmet för eventuella problem. Det sker ofta i misstankesituationer. Personer får arbetsuppgifter där den aktuella risken är minimal eller noll. I det här fallet skulle det kunna handla om att enbart låta vederbörande köra turer som är välnyttjade där risken att unga flickor hamnar ensamma med honom var särskilt liten.
Hon påpekar även att LLT inte kollar folk mot belastnings- eller misstankeregistret före en anställning. Vilket ju faktiskt inte görs i de flesta branscher utan mest inom några få. Att hon säger att de inte är tvungna att göra det som ett argument för att låta bli kan dock ifrågasättas.
Det stora problemet här är dock inte LLT utan den slappa kriminalpolitik som har rått i landet under många decennier. Det har lett till att vi nu inte litar på praktiskt taget någon som har dömts för ett brott. Det gäller naturligtvis särskilt för sexualbrott eftersom dessa är de värst sedda brotten.
Vi vill förlåta och låta människor gå vidare – komma tillbaka till samhället. Men att anses rehabiliterad och värd ett återinträde i samhället kräver både ånger och att man har sonat sitt brott. Alldeles för ofta saknas båda dessa momenten. Straffen, särskilt för allvarliga brott, är så låga att de inte ens är nära att motsvara brotten i det allmänna rättsmedvetandet – det vill säga vad folk i gemen tycker.
Skärpta straff är faktiskt en förutsättning för att brottslingar ska kunna rehabiliteras och kliva in i samhället igen. Vi vet att det är så, det är därför antalet registerutdrag hela tiden ökar och kraven ständigt hörs på ännu fler.
Ska vi kunna gå framåt gemensamt, både offer, förövare och samhälle, krävs det skärpta straff. Ge folk chansen.