Det är inte enkelt att utforma en sjukförsäkring som gynnar rehabilitering och förhindrar utnyttjande och passivisering. Staten ska pröva en persons förmåga att försörja sig, men inte nödvändigtvis med samma jobb som personen hade innan sjukskrivningen.
Om en skada inte bedöms kunna läka inom överskådlig tid är det rimligt att arbetsförmågan används på annat sätt. Den så kallade rehabiliteringskedjan, som alliansregeringen införde 2008, har gjort viktig skillnad.
De fasta tidsgränserna infördes då sjuktalen stigit till oroande nivåer. Med kontrollpunkter då den sjukskrivne bland annat prövas mot hela arbetsmarknaden från dag 180 lades fullt fokus på arbetsförmåga – den som då kan försörja sig på något sätt ska inte vara sjukskriven.
Till detta lade Löfvenregeringen krav på att Försäkringskassan skulle sänka det genomsnittliga sjuktalet, vilket ledde till en ordentlig ökning av andelen sjukfall som avslutas på grund av avslag. Det kravet på myndigheten görs nu om, samtidigt som förändringar i 180-dagarsprövningen föreslås.
Nu vill regeringen att Försäkringskassan bedömer arbetsförmågan gentemot en angiven yrkesgrupp, i stället för generellt mot arbetsmarknaden. Sedan 15 mars finns dessutom större möjligheter att fortsätta prövas mot den sjukskrivnes befintliga arbetsplats.
Efter en lång period av åtstramningar föreslås nu alltså lättnader i sjukförsäkringen. Det är goda nyheter för vissa, men sämre för andra. Problemet är att reglerna fortsatt är generella för alla sjukdomar. Detta trots att det kan vara betydligt lättare att beräkna när en person kan tillfriskna från en fysisk skada jämfört med exempelvis utmattningssyndrom.
Stressrelaterad sjukskrivning är vanligt inom exempelvis utbildning och vård. Personer som har fått fri utbildning, bidrag och förmånliga lån borde så långt det är möjligt kunna komma tillbaka till arbeten där de använder sin eftertraktade kompetens. I ett litet land som Sverige behöver vi ta vara på den talang och kunskap som finns – en strategi som bottnar i rikskansler Axel Oxenstiernas idéer om ståndscirkulation på 1600-talet.
Sjukförsäkringen behöver göra skillnad på olika skador och sjukdomar. Ställ krav där de behövs, och var flexibel där det är rimligt.