Men redan i maj 2022 varnade intresseorganisationen SKR för att 2023 skulle bli ett svårt år för regioner och kommuner (SVT 17/5-22). Och nu kräver SKR 25-30 miljarder kronor i ökade statsbidrag (SvD 16 maj). När pengarna inte räcker till borde dock den första reflexen vara att se över sina utgifter för att spara och effektivisera.
SKR påpekar i sin senaste ekonomirapport att avsaknad av besked om statsbidragens nivå är en stor utmaning som leder till att kommuner och regioner avvaktar med att vidta nödvändiga åtgärder i förhoppningen om tillskott från staten. Regionerna borde i stället sträva efter en långsiktigt hållbar ekonomi som är mindre beroende av statens agerande.
Regeringen kan även se till att riktade bidrag blir till generella bidrag. Det ger regioner och kommuner större autonomi att själva styra vart pengarna ska gå. Därtill ökar detta åtkomsten till bidragen, då det händer att kommuner och regioner avstår från att söka riktade bidrag för att det tar för mycket arbetskraft att veta vilka bidrag som finns och hur de ska sökas. Riktade statsbidrag riskerar dessutom att driva upp kostnaderna till en nivå som sedan inte kan finansieras när bidragen tar slut.
Inflation och höga räntekostnader påverkar kommuners och regioners budgetar negativt, men även inom offentlig sektor borde samma princip som länge har predikats för enskilda låntagare gälla – när lånehandlingarna tecknas, räkna med att räntorna kan stiga rejält och se till att det finns utrymme i budgeten. Lånar en region till kollektivtrafik bör den första reaktionen vara att höja avgifterna och därmed låta användarna betala mer för den.
Sjukvården har länge varit ett problem. Vårt system fungerar likt sovjetiska bagerier där utbudet är tillgängligt för alla och anpassas efter den budget som finns. När det tar slut på bröd eller vårdplatser bildas köer. Sjukvårdskön arbetas inte bort eftersom ansvariga utvärderas efter hur väl de har respekterat sin budget – inte efter hur många patienter behandlats. Tillgängligheten är blott en chimär.
Regionerna måste agera omgående för att underskotten inte ska växa sig alltför stora på sikt. Räkna på behovet av finansiering på några års sikt och tillämpa försiktighet. Allmän restriktivitet är alltid bra, med prioritering av nödvändiga kostnader. Ökad effektivitet är absolut nödvändig.
Ett annat alternativ är förstås att reagera som Anders Öberg (S), regionråd i Region Norrbotten, som i samband med att regeringen presenterade vårbudgeten förklarade för Sveriges Radio: "Det är viktigt att man redan nu börjar signalera hur det kommer se ut 2024, om vi redan nu ska börja ställa in vård och göra om vård." Det finns väldigt uppenbart andra åtgärder att vidta.
Självfallet kan ingrepp som att stänga ned verksamheter eller dra ned på vårdplatser finnas som absolut sista åtgärd, men det finns mycket som kan göras innan dess. Bara inom upphandling lär det finnas miljarder att spara på bättre inköp genom att effektivisera (TN 15/10-21). Det är alltför lätt att ta lättvindigt på skattepengar.
Pengar är som havsvatten. Ju mer du dricker, desto törstigare blir du. Det är bra för kommuner och regioner att ha i åtanke när de bälgar i sig.