Kurirens läsare kunde nyligen ta del av nyheten att Luleå är fjärde bäst i landet på plan- och bygglovsärenden. Mätningen presenterades i tidningen Fastighetsnytt. Ett sådant ärende tar i genomsnitt bara tre år och två månader i Luleå. Bara. Ynka tre år och två månader.
Detta sammanfattar egentligen problemet ganska väl. Utdragna plan- och bygglovsärendeprocesser är ett gissel i hela landet. Luleå hör till de bästa i klassen, men är vi verkligen bra eller bara bra i jämförelse? Det är stor skillnad. Tre år och två månader är en lång tid och allt som kan göras för att korta detta spann är förstås utmärkt.
Det finns förstås en rimlighet i att ställa frågan. Kommunen har inte oändliga resurser och det finns många tänkbara projekt man kan genomföra. Ska man driva igenom en stor förändring när man ändå är relativt bra på någonting? Delvis besvaras väl frågan av att organisationsförändringen är mycket större än att bara beröra plan- och bygglovsärenden. Stadsbyggnadsförvaltningen upphör och tre nya förvaltningar bildas – bland annat.
Om man anser att den förändringen är nödvändig kan man givetvis inte ställa in den beslutade processen på grund av en ranking från ett par intresseorganisationer. Det vore vansinnigt vanskligt. Men det är inte Carina Sammelis (S) svar när hon får frågan, hon försvarar förändringen i sak på detta mindre område. Det är faktiskt beundransvärt.
Hon framhåller hur bara ett förändrat ägandeskap av ett sådant ärende kan innebära en tidsbesparing på en månad. Kommundirektör Anna Lindh Wikblad har samma positiva inställning när hon tydligt förklarar att det finns en skillnad mellan att vara bra och att vara extraordinär.
Och så är det ju. Precis som att det är en stor skillnad mellan att vara jämförelsevis bra och faktiskt bra. Handläggningstiderna för plan- och bygglovsärenden fortsätter att vara en skadlig flaskhals. Att det är värre på andra håll i landet förändrar ju inte detta. Därför är det glädjande att se kommunledningen ta detta på stort allvar och beskriva det som ett självklart arbete. För det ska det också vara.
Om man ändå ska önska något vore det väl att kommunledningen hade en lika positiv respons på mätningar som inte går kommunens väg – såsom den årliga företagarklimatrankingen där Luleå snart inte kan sjunka lägre – som på mätningar som liksom nu framhåller kommunala styrkor.