Att lokala idrottsföreningen betyder väldigt mycket är förstås inget märkligt i sig. I ett nyligt reportage berättas dock hur Luleå sportklubb, LSK, har blivit ett slags spindel i nätet för mycket av den samlade integrationen av unga på Hertsön.
Föreningen håller kontakt med Ica-handlaren och kontaktar familjerna när någon av deras ungdomar snattar. De tar emot barn och ungdomar som inte kan betala och de erbjuder inte bara fotboll utan regelstyrd verksamhet med fasta ramar, struktur och krav på hur man beter sig.
Det är utmärkt läsning och det är ingen tvekan om att personerna bakom LSK förtjänar ett stort erkännande. Men frågan är om de förtjänar mer. Ska de kanske också få pengar från det gemensamma? Själva är det övertygade om att det är en alldeles lysande idé, vilket kanske inte är någon större chock egentligen.
Om man ska sammanfatta läget på samhällsnivå har vi haft en period av väldigt hög invandring och lång period av väldigt låg integration. Detta leder ofrånkomligen till slitningar och en hel del oönskat beteende. Utanförskap är en mäktig kraft.
Kan föreningar som LSK verkligen rå på detta? Förmodligen. Själva är människorna bakom övertygade om att de spelar en stor roll och det finns ingen egentlig anledning att misstro detta. Ungdomar som ges en produktiv syssla utvecklas normalt sätt bättre än dem som saknar mål och styrning. Det är självklart.
LSK uppger självt att om de fick bättre stöd för verksamheten skulle det vara lättare att göra mer för fler. Det gäller exempelvis ekonomiskt stöd för de ungdomar som inte kan betala själva och en integrationssamordnare som kan arbeta helt med kontakten med exempelvis föräldrarna.
Detta är en intressant tanke. Dels för att LSK säkerligen behöver engagera fler tränare och föräldrarna är den naturliga rekryteringsbasen, dels för att föräldrarna är lika viktiga som barnen. Invandrade föräldrar saknar den starka svenska kulturella kopplingen till föreningslivet och allt vad det för med sig. Att på olika sätt få med sig föräldrar på tåget är en nyckel till fungerande integration på flera plan.
Föräldrarna själva skulle komma in i samhället på ett helt annat sätt. Och i samma veva skulle dessa föräldrar också bli engagerade i sina barns tillvaro på ett annat sätt än i dag.
Om vi ska lägga pengar på integration verkar detta ändå vara ett av de bättre sätten.