Statsminister Stefan Löfven (S) vill delvis gå längre än Ungerns kritiserade premiärminister Viktor Orbán. Löfvens begärda kejsarskap är förvisso begränsat till tre månader. Den väsentliga skillnaden är dock att den ungerska regeringen har två tredjedelars majoritet i parlamentet medan S och MP har knappt en tredjedel i ryggen.
Orbáns nya makt är osund, men tjänar ändå mer till att snabbt expediera beslut regeringen ändå hade kunde fattat på eget bevåg. Den svaga svenska minoritetsregeringen försöker däremot tillskansa sig befogenheter att kunna fatta beslut den annars aldrig kunde.
Därtill finns inget behov av denna maktförskjutning. Riksdagen är nedbantad till 55 ledamöter och samarbetar fullt ut med regeringen. Oppositionen kommer fortfarande med egna förslag, framför allt M som driver regeringen framför sig och ser merparten av sina förslag förverkligas. Men det sker genom dialog med regeringen och inte efterhandsdebatt. Så fort regeringen lägger fram propositioner i riksdagen beslutas om dessa i rekordfart.
Om det är något som hittills har försenat processen att motverka såväl smittspridning som ekonomisk kris är det regeringen handlingsförlamning. Det dröjde länge innan någonting alls gjordes och även om det har blivit bättre är det uppenbart att regeringen ständigt gör för lite och för sent. Detta ändras inte av att pausa demokratin och låta en svag minoritetsregering avhända riksdagen dess roll som folkets främsta företrädare.
Att regeringen i flera år har visat sin bristande respekt för riksdagen och det parlamentariska systemet gör ingenting bättre. Bland annat har Statsministern och åtskilliga ministrar upprepade gånger spridit falska uppgifter om riksdagens befogenheter och roll i att granska regeringen. Budskapet har varit tydligt. Demokrati och parlamentarism går ut på att stödja regeringen. Att tillåta en sådan regering att ignorera riksdagen är farligt.
För att gå kritiken från M och V till mötes har regeringen ändrat så smått i förslaget. Det har införts en möjlighet för riksdagen att häva regeringens förordningar genom att stifta lag med den innebörden. Det är oacceptabelt. Som allra minst krävs att besluten som fattas till följd av förslaget underställs riksdagen för prövning och upphör att gälla om de inte får stöd av en majoritet där.
Även i det läget kvarstår dock faktumet att det är ett onödigt och stort ingrepp i demokratin för en minoritetsregering som inte respekterar riksdagen. Vill regeringen stärka krishanteringen kan bjuda in allianspartierna till en temporär samlingsregering. Men det finns inget skäl för riksdagen att acceptera detta förslag.
Ps! Du missar väl inte ledarsidans nya Facebooksida? Var del av debatten!