”Det man vet är att det är en mycket liten grupp, men samtidigt väldigt allvarliga brott”, förklarade regeringens särskilda utredare Gunnel Lindberg under presskonferensen då utredningen presenterades. (AB 28/1).
Spontant är det en tilltalande idé. Att en 14-åring kan mörda en annan människa utan att lagföras är djupt problematiskt, både rättsligt och moraliskt. Att kriminella gäng utnyttjar åldersgränsen för att låta barn utföra våldsbrott är ohyggligt. En sänkt åldersgräns för de grövsta brotten skulle därför kunna ge polisen och rättsväsendet bättre möjligheter att agera mot unga som dras in i organiserad brottslighet – utan att ställa till det för de som begår vanliga ungdomssynder som snatteri eller skadegörelse.
Men det särskilda yttrande Åklagarmyndighetens expert i utredningen skrivit pekar på flera problem med en differentierad straffbarhetsålder. För det första skapar det en märklig rättslogik. En 14-åring kan dömas för ett spontant mord men inte för en planerad stöld. Att barn som begår vissa brott skulle behandlas som straffmyndiga men inte vid andra fall blir en juridisk snårskog.
Ett annat problem är att brottsrubriceringar ofta ändras under en utredning. Om en 14-åring grips misstänkt för mord kan det senare visa sig vara grov misshandel – vilket inte skulle vara straffbart enligt den föreslagna modellen. Ska den unga misstänkte då släppas mitt under pågående utredning?
En sänkt åldersgräns kan minska gängens rekrytering av barn. Är man gammal nog att begå mord, bör man vara gammal nog att ta straffet för det. Samtidigt kan det bli svårt att avgöra när ett barn ska betraktas som straffmyndigt i praktiken, och det riskerar att flytta fokus från rehabilitering till bestraffning utan att nödvändigtvis minska brottsligheten. Det är sannerligen ingen lätt situation.
Kanske är det värt att lyssna på åklagaren? Regeringen har redan vidtagit åtgärder för att minska brottsligheten, och forcerar möjligheten att använda hemliga tvångsmedel mot barn. Vrider vi på alla rattar samtidigt, vet vi inte vilken som gjorde nytta. Därför kan det vara klokt att i första hand tillämpa de lagändringar som redan gjorts, snarare än att genomföra en framstressad partiell förändring av straffmyndighetsåldern. Och först därefter eventuellt sänka straffåldern rakt av om det fortfarande behövs.