Madon är rädd för att många i Sverige har kommit att ta yttrandefrihet för givet. Samtidigt som en tredjedel i opinionsundersökningar kan tänka sig att förbjuda demonstrationer som kränker människors känslor.
– Jag tror man i Sverige är så van vid yttrandefriheten att man blivit bekväm. Man har inte upplevt motsatsen på länge. Det var i slutet av 1800-talet som den unga arbetarrörelsen drabbades. Går man längre tillbaka fanns det rena tortyravrättningar för till exempel hädelse också här. Tack vare modiga människor har det skett en utveckling under tid. Jag blir förvånad när politiker utan att blinka efterfrågar censur eller förbud.
Ett svenskt fall som Madon lägger vikt vid i boken är konstnären Lars Vilks som tvingades leva gömd efter att ha tecknat profeten Muhammed som rondellhund.
– Det stora sveket var att folk i det offentliga Sverige, journalister med flera, som aldrig skulle kritisera hädelse mot kristendomen krävde särbehandling av islam. Vilks gav sig inte på islam speciellt. Han hade varit lika hård mot kristendomen. Bland annat hade han tecknat Jesus som pedofil. Vilks ville behandla Islam lika respektlöst som han varit mot andra religioner. Ändå blev han ständigt ifrågasatt. Och när islamister begick våldsdåd fick Vilks frågor av journalister om han inte kände ansvar. Skuldbördan flyttades från gärningsmannen till den som använde sin yttrandefrihet.
Ett annat aktuellt fall som sätter yttrandefriheten på prov är Rasmus Paludan och hans brännande av koranen. Madon köper inte påståenden om att Paludans koranbränning skulle hota religionsfriheten eller vara hets mot folkgrupp.
– Skulle det vara ett hot mot religionsfriheten att Paludan bränner en eller flera egna exemplar av en bok som finns spridd över hela världen? Islam är en världsreligion och statsreligion i flera stater. Den är inte hotad. Att bränna en koran eller en bibel är en attack på religion. Man måste klara av att skilja på hets mot människor och hädelse. Demokratin, yttrandefriheten och rätten att häda ska gå före rätten att slippa känna sig förolämpad eller "kränkt". Det är där konflikten är. Vi blir inte av med den genom att inskränka yttrandefriheten.
Flera debattörer som ifrågasatt om just handlingen att bränna böcker ska vara tillåten. Madon tycker dock att det är att göra det lätt för sig.
– Vad har man egentligen löst om man förbjuder just att bränna religiösa skrifter? Om Paludan i stället stampar på koranen kommer de som vill döda honom knappast att luta sig tillbaka. Konflikten finns ju kvar. Sedan blir det väldigt konstigt om man inte får bränna egna exemplar av böcker. Var går gränsen? Ska man få bränna bibeln men inte koranen? Och hur drar man skiljelinjen mellan religiösa böcker och ideologiska – som Marx Das Kapital?
Madon varnar också för en trend i samtiden att vilja förbjuda partier och organisationer man ogillar. Till exempel finns det nu förslag om att förbjuda rasistiska partier. Madon tror inte att det är en väg som leder framåt.
– Om svensk demokrati överlevde 1930- och 40-talen utan partiförbud, varför skulle vi då år 2022 förbjuda en liten högerextrem sekt som Nordiska motståndsrörelsen? Jag tror att det skulle vara kontraproduktivt. Det skulle också öppna upp för fler förbud. Om Socialdemokraterna förbjuder högerextremister vill partier på högerkanten förbjuda våldsbejakande vänsterextremister. Listan riskerar att bli lång. Folk som ropar på förbud tänker inte på att det kommer att utökas för att en dag hindra något de själva sympatiserar med.
Sakine Madon tror att det går att öka medvetenheten om yttrandefrihetens betydelse i Sverige. Hon ser ett positivt exempel i en annan debatt hon varit engagerad i – den om hedersförtryck.
– I dag finns en helt annan förståelse om hedersproblematiken än för 20 år sedan. Inga seriösa politiker förnekar hederskulturen längre. Saker som separata badtider har plockats bort på många orter. Det går att väcka opinion och ändra debatten. Jag är inte för en onödigt konfrontativ linje i den eller i frågan om yttrandefrihet. Men alternativet får inte vara undfallenhet, eller att som somliga politiker börja mumla om att sätta upp nya hinder för till exempel demonstrationsrätten. Vi måste stå upp för yttrandefriheten, särskilt när det är åsikter som är obekväma. Det är bara att bråka på.