Så stor mjuk makt har de nordiska länderna ändå

I veckan kablades en bild ut över världen som många uppfattade som typisk nordisk.

Norden är ett internationellt föredöme. Från vår jämställdhet till vårt avslappnade förhållande till varandra.

Norden är ett internationellt föredöme. Från vår jämställdhet till vårt avslappnade förhållande till varandra.

Foto: HENRIK MONTGOMERY

Ledare2025-02-02 00:01
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.

Bilden var från Danmarks statsminister Mette Frederiksens Facebook och Instagram och visade fyra nordiska ledare samlade kring hennes vardagsrumsbord för kvällsvard. Förutom Mette Frederiksen och Ulf Kristersson var det Norges statsminister Jonas Gahr Støre och Finlands president Alexander Stubb. 

Tidigare på dagen hade de haft möte om säkerhetsläget – där både kabelsabotage i Östersjön och Donald Trumps krav på Grönland diskuterades. Men på bilden från kvällen är de fyra ledarna avslappnade. Ulf Kristersson och Alexander Stubb är klädda i koftor. 

Bilden andas familjär och gemytlig stämning – eller ”hygge” som danskarna säger. Intrycket är enkelhet och jämlikhet. Hierarkier, otrygghet och prestige lyser med sin frånvaro. Betraktaren anar att de fyra ledarna kunde samtala öppenhjärtigt och rättframt. Vad bilden påminner oss om är Nordens mjuka makt. 

Mjuk makt handlar om att vissa länder uppfattas som föredömen som kan påverka andra genom att utgöra exempel. 

Störst mjuk makt i världen har förstås ännu USA med allt från Hollywood till Harvard. Även Storbritannien har betydande mjuk makt. Det finns en anledning till att en av Sveriges mest framgångsrika skolkoncerner kallas ”engelska skolan” och inte bulgariska skolan, eller något liknande. Omvärlden har i århundraden sett upp till Storbritanniens lärdomskultur. 

Andra länder med ansenlig mjuk makt är förstås industri- och vetenskapsnationen Tyskland, samt Japan med sin säregna kultur som fascinerar människor över hela världen. 

Men också Norden ligger långt fram. Många ögon riktas mot livet i de nordiska länderna. Det handlar inte längre, som på 1960-talet, så mycket om samhällssystem, utan mer om de djupa värderingarna. Ärlighet och öppenhet mot andra människor som ger hög tillit och låg korruption. Jämlikheten, de platta hierarkierna, som kommer till uttryck såväl i politik, arbete och familjelivet. Sättet vi är mot våra barn. Samt naturligtvis jämlikheten mellan män och kvinnor, där Norden kommit längre än någon annan region. 

Kanske skulle de nordiska länderna kunna lära sig att utnyttja den mjuka makten mer. I varje fall bör vi bli medvetna om den. De fyra avspända nordiska ledarna runt ett vardagsrumsbord i Köpenhamn signalerar något annat än Donald Trump bakom sitt bastanta skrivbord, eller Vladimir Putin vid änden av sitt jättelånga mötesbord. Världen kan behöva lite mer av det nordiska exemplet.