Den utlovade kampen mot den organiserade brottsligheten är igång. Justitieutskottet har ställt sig bakom regeringens förslag att skärpa straffen för brott i kriminella nätverk och vid kriminella uppgörelser. En viktig början.
Kuriren har rapporterat om att länets profilerade jurister inte är odelat positiva till den nya rättspolitiken. Det får vid det här laget får det väl anses vara tradition att försvarsadvokater är mest kritiska mot skärpta straff, vilket också märks i genomgången med nästan satirisk träffsäkerhet.
Undantaget är Magnus Ericsson, på Advokatbyrån Kaiding, som krasst och korrekt konstaterar att den som sitter inlåst inte begår nya brott under tiden och ju längre inlåsningstid desto längre inkapacitering. Annars verkar det råda en plötslig oro för tillståndet inom kriminalvården. Och det finns det förstås visst fog för.
Det har funnits en kapacitetsbrist på häkten och fängelser under en längre tid. Fler byggs men det tar tid. Och en ny rapport från Kriminalvården till regeringen uppskattar att Tidöavtalets kriminalpolitik skulle leda till att behovet av anstaltsplatser ökar med mellan 3 300 och 4 900. Vilket kan jämföras med dagens 4 500 platser.
Uppskattningen är ett gott första kvitto för regeringens politik. Poängen är just att få bort buset från gatorna. Fler ska hamna bakom lås och bom och de ska sitta där längre. Lyckligtvis finns det ett sätt att snabbt och enkelt öka antalet platser på anstalterna: våningssängar. Något som riksdagsledamoten Fredrik Kärrholm (M) har påpekat.
Våningssängar är standard i åtskilliga västländer, men inte i Sverige. Det har dock använts här på senare år som en tillfällig lösning på kapacitetsbristen. Det bör göras permanent.
Att öka kapaciteten med våningssängar skulle ha flera fördelar. Det behövs inga nybyggda anstalter och ingen stor ökning av personalstyrkan. De intagna kan äta och använda gemensamma ytor i omgångar och tillbringa mer tid i sina celler. Detta skulle kunna minska kostnaden per antagen påtagligt i landet med världens dyraste anstaltsplatser. Vi behöver inte ha hotellstandard i våra fängelser för att fångarna ska anses bli behandlade på ett rimligt sätt. Det har varit ett val, och det är ett val som vi nu bör omvärdera. Av såväl praktiska och ekonomiska som ideologiska skäl.
Det finns en restkapacitet på svenska fängelser och nu har tiden kommit att nyttja den. In med våningssängar i cellerna.