För att få bukt med problemen har Riksidrottsförbundet, RF, som samlar den svenska idrottsrörelsen, inrättat en visselblåsarfunktion. Via den kan vem som helst lämna anonyma vittnesmål utan att behöva stå bakom sina anklagelser.
Funktionen har blivit så kontroversiell att 18 konståkningsföreningar har krävt en extrainsatt förbundsstämma och en helt ny förbundsstyrelse. Stämman är planerad till på lördag.
Upprinnelsen till konflikten är att styrelsen för Svenska konståkningsförbundet “saknar förtroende” för en enskild förenings förmåga att “säkra en trygg idrottsmiljö”. Efter att ha fått visselblåsningar från RF drog konståkningsförbundet in föreningens landslagsstöd i syfte att tvinga den att agera mot en specifik tränare. Enligt föreningen fattades beslutet med hänvisning till en "samlad bedömning". Men konflikten är i grunden politisk.
RF erhåller i dag runt två miljarder kronor i statliga bidrag som det har till uppdrag att fördela bland sina medlemsförbund. Denna finansieringsmodell har varit föremål för inte mindre än fyra statliga utredningar sedan 1957, varav den senaste år 2008. I denna formuleras det att ”en förutsättning för att staten ska kunna överlåta stor självständighet till idrottsrörelsen i fördelningen av statens stöd är att detta oberoende balanseras med att staten själv åtar sig att bedöma bidragets effekter.”.
Genom att politiken förbehåller sig rätten att utvärdera stödet innan beslut skapas ett starkt incitament för RF att uppvisa resultat som uppskattas av politikerna. Skandalreportage ses därför som något som riskerar att underminera den politiska viljan till fortsatt finansiering. Det har också gett upphov till en vilja att agera och visa handlingskraft, att göra “något” för att säkra politikens gunst.
På andra sidan står styrelserna i de enskilda idrottsföreningarna. Många av dem är ideellt engagerade, och riskerar att klämmas mellan ett huvudförbund, som efter eget gottfinnande håller inne statligt stöd, och arbetslagstiftningen.
Att kräva att en styrelse agerar mot en tränare utan saklig grund lär innebära en felaktig uppsägning enligt lagen om anställnignsskydd med krav på skadestånd och rättegångskostnader.
Med sådana risker kommer ingen vilja engagera sig ideellt i idrottsrörelsen. Utan både eldsjälar och tränare, vad blir då kvar av Idrottssverige?