Att den transantlantiska relationen kommer att förbättras är ingen vågad gissning. En av Donald Trumps övertygelser var trots allt, enligt förre nationella säkerhetsrådgivaren John Bolton, att EU är värre än Kina.
Men den som ser framför sig en total harmoni lär bli besviken. En bestående effekt av Donald Trumps tid vid makten tycks till exempel bli en större medvetenhet om att handel kan få negativa effekter och slå mot viktiga väljargrupper. I en artikel som publicerades i tidskriften Foreign Affairs i början av året skrev Joe Biden: ”Vår handelspolitik måste börja här hemma, genom att stärka vår viktigaste tillgång – vår medelklass – och se till att alla får del av vårt lands framgång.”
Som president, fortsatte Biden, ”kommer jag inte att ingå några nya handelsavtal förrän vi har investerat i amerikanerna och rustat dem för att lyckas i den globala ekonomin”
Om Trumps handelspolitik handlade om att sätta upp handelshinder för att skydda amerikanska jobb, är den uttalade idén med Bidens handelspolitik att riva handelshinder i andra länder för att främja amerikansk jobbtillväxt.
Det är ett lite annat perspektiv men i grunden samma sak. Biden talar om handelsmurar som bestraffar amerikaner och att den globala ekonomins regler inte får vara riggade mot USA. ”När amerikanska företag konkurrerar på rättvisa villkor, vinner de.” Det är inte svårt att se hur denna övertygelse kan komma i konflikt med europeiska länders syn på beskattning eller subventioner.
När det gäller handeln finns tre faktorer som talar för att Trumps arv lever. Den första är valresultatet, som gav vid handen att stödet för Trump och principen ”Amerika först” var större än vöntat. Den andra är de ekonomiska följderna av covid-19, framför allt kraftigt ökad arbetslöshet och ökat fokus på att skydda jobb.
Och den tredje är Kina, som det enligt Biden gäller att ta hårda tag emot. Biden uppger visserligen att detta ska ske i samarbete med likasinnade länder – men det innebär likafullt att handelsrelationer primärt betraktas som en form av politisk och ekonomisk kraftmätning.
Under åren med Trump har intresset för Europas så kallade strategiska autonomi ökat. Det har framstått som en klar risk att vara ekonomiskt och militärt beroende av en nyckfull ledare som Trump. Även om nyckfullheten nu minskar, kvarstår spänningar mellan amerikanska och europeiska intressen och prioriteringar.
Daniel Braw är fristående utrikesdebattör.