Medan resten av Europa och västvärlden firar det kristna året viktigaste högtid går vi i Sverige runt utan att riktigt veta vad vi ska göra, eller varför. Några reser till fjällen medan andra påtar i jorden. Allt färre går till kyrkan. Sverige är världens mest sekulariserade land. Det visar återkommande studier som till exempel World Values Survey. Sekularisering har skett över hela västvärlden men ingenstans har avkristnandet gått så långt som här.
I boken Landet som glömde Gud, utgiven på Norma förlag, 2002, hävdar historikern Per Ewert att det inte var en slump. Avkristnandet av Sverige var en medveten process som genomfördes uppifrån – ofta mot folkflertalets vilja.
De pådrivande var radikala krafter inom socialdemokratin. Alva Myrdal, Artur Engberg och Stellan Arvidson är exempel på opinionsbildare som Ewert tar upp. Skillnaden mot andra länder var att i Sverige hade sådana religionskritiska samhällsförändrare direkt tillgång till regeringsmakten, och de hade god tid på sig. Socialdemokraterna regerade Sverige i över 40 år.
Under de tre statsministrarna Per Albin Hansson, Tage Erlander och Olof Palme genomfördes en rad reformer som på olika sätt syftade till att avveckla den kristna tron som bärande samhällssyn. Från början var tanken att den skulle ersättas med den marxistiska modellen, men med tiden var det i stället en radikal individualism som blev den nya ideologins kärna.
Två förändringar framstår i efterhand som särskilt viktiga. Den första var politiseringen av statskyrkan. Det finns inget annat land där de politiska partierna tagit direkt kontroll över en kyrka. Det gjorde att den dagsaktuella politiken blev kyrkans viktigaste rättesnöre. Den egna lutherska traditionen misstänkliggjordes. Prästerna anpassade sig och budskapen från predikstolarna gick under 1900-talet i alltmer individualistisk och liberal riktning. Svenska kyrkan blev mindre inriktad på att förmedla Bibelns berättelser och påskens budskap.
Den andra reformen som banade väg för världens mest sekulariserade land var att kristendomsämnet på 1960-talet togs bort ur skolan och ersattes av det mer allmänt hållna religionsämnet. Från att haft en central plats i skolungdomars vardag förpassades kristendomen till några få timmar under en hel skoltid. Reformen bidrog också till att kapa relationen mellan skola och kyrka på den lokala nivån. Kyrkorummet, psalmerna och traditionerna blev inte längre något som alla unga fick stifta bekantskap med.
Över två miljoner svenskar skrev 1963 under en namninsamling för att kristendomsämnet skulle få vara kvar. Politiken ville annorlunda. Utan att känna till dessa förändringar går det inte att förstå dagens Sverige. Den långt dragna sekulariseringen var ingen slump, utan en process som tvingades fram uppifrån.