Röstköpen förenar regeringen och SD

En populistisk budgetproposition och en oppositionell budgetmotion var allt som krävdes för att ändra riktning för Sverige.

Det börjar bli tomt i plånboken. Om det ändå vore valår.

Det börjar bli tomt i plånboken. Om det ändå vore valår.

Foto: isabell Höjman/TT

Ledare2020-10-07 03:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.

Mycket ont kan sägas om svensk politik. Den kan vara extremt grå och tråkig. Den som tvekar kan jämföra en riksdagsdebatt med en vanlig dag i brittiska underhuset. Den tenderar även att vara ytlig med företrädare som bara rabblar partiets ståndpunkter men inte ge uttryck för den egna övertygelsen.

Men svensk politik har i vart fall länge haft ett försonande drag: den har huvudsakligen varit ickepopulistisk. Man kan bre på i retoriken men håller igen i budgeten. Det kan förstås gå till överdrift och ibland blir nog diskrepansen mellan ord och verklighet svår för väljarna att ta till sig. 

Men i huvudsak har det grundläggande, återhållsamma draget tjänat Sverige väl de senaste decennierna. Nu ser vi ut att vara på väg in i en ny fas, kännetecknad av mindre ansvarstagande och mer budgetmässigt bunga bunga. 

I regeringens kalasbudget som gjorde allt för att hålla ihop januaripartierna ingick en säregen skattesänkning. En tillfällig sänkning av skatten på förvärvsinkomster ska gälla för 2021 och 2022. Det kan man tycka är märkligt i sig, men det konstiga har inte ens börjat. 

Sänkningen för 2021 ska betalas ut som en klumpsumma vid midsommar 2022. Ett par månader före nästa riksdagsval kommer en särskild utbetalning med en hälsning från Stefan Löfven (S) och Annie Lööf (C). Maken till ogenerat försök till röstköp har inte skådats i modern tid i Sverige.

Det är inte så lite magstarkt av S att sedan även kritisera SD:s förslag att ge alla medborgare över fem 10 000 kronor i näven. Småttingarna får nöja sig med 5 000 kronor. Så kallade helikopterpengar, där staten urskiljningslöst kastar pengar över folket, har prövats på flera håll. Inte minst i USA. Det är inte otänkbart att det faktiskt fyller en rimlig funktion i krissituationer på platser som saknar robusta sociala skyddsnät. Poängen med att göra det i Sverige är dock tämligen oklar.

Däremot visar det med all önskvärd tydlighet att SD inte är ett borgerligt parti i ekonomiskt hänseende. Tvärtom har partiet där det mesta gemensamt med socialdemokratin. Hellre än att skapa förutsättningar för människor att själva bygga sina bästa liv vill man vara alla goda gåvors givare.

Det är gott att i vart fall Moderaterna och Kristdemokraterna står upp emot denna nya populistiska trend att så tydligt försöka köpa röster. Det är en utveckling som är nog så oroväckande ändå.