Det är nu länge sedan Socialdemokraterna tappade riktningen och slutade att utveckla sitt ideologiska projekt. Att så skedde berodde inte minst på en envis vägran att acceptera egna framgångar och anpassa världsbilden därefter. Kvar fanns dock makten, positionerna i samhället och en känsla av att det vore bäst om allt detta delades av människor med partibok.
På grund av S dominanta position har detta genuint partipolitiserande projekt också förstört stora delar av arbetarrörelsen. Detta gäller inte minst ABF som med sin stolta historia borde kunna uppvisa ett rimligt självförtroende och kanske till och med självständighet gentemot S. Men än lever partikulturen kvar som arbetarrörelsens mest kännetecknande drag.
Detta har märkts tydligt under skandalen i ABF Norr. Verksamhetens chef kallade medarbetare för "funktionshindrade", heilade mot en medarbetare som fick namnet "lill-Hitler" samt gav en projektgrupp ett explicit sexuellt namn enbart för att håna en kollega. Detta är ändå bara ett axplock av oacceptabelt beteende hämtat ur ett haveri som varade i över ett år.
Medarbetare orkade inte gå till jobbet längre utan ville sjukskriva sig. Till slut slog Handels larm och har på egen hand tvingat igenom förändringar inom ABF Norr. Av allt att döma har ABF hela tiden stretat emot. Styrelseordföranden lämnade, efter att skandalen varit välkänd internt under en längre tid, följande omdöme om chefen i fråga:
"Han är en av de bästa ombudsmän vi har haft och har gjort ett jättebra arbete. Sen har det hänt ett antal tråkiga saker." En del tråkiga saker? Tro sjutton att organisationen inte står stadigt ännu.
Handels kräver en halv miljon i skadestånd för bland annat uteblivna MBL-förhandlingar. Det är lätt att tycka att ABF inte tar sin plats i arbetarrörelsen på särskilt stort allvar. Men det är en sanning med modifikation.
Partibokskulturen har blivit den dominerande värdegrunden för hela arbetarrörelsen. Det viktigaste är inte det ideologiska projektet, för något sådant finns inte, utan att sprida tjänster och uppdrag till partivänner. Chefen, som givetvis aldrig medvetet försökt kränka någon, och styrelseordföranden är givetvis båda socialdemokrater.
Det är i den miljön de har lärt sig att agera så som de nu har gjort. Och det är den huvudsakliga anledningen att de innehar sina positioner. Inte meriter, kunskap eller fallenhet – utan partibok. Vill arbetarrörelsen ha en lika blomstrande framtid som historia måste den frigöra sig från detta arv.