Folke Bernadotteakademin är en myndighet under utrikesdepartementet som bedriver forskning och utbildning för att stödja fredsutveckling och statsbyggande. Den 10 januari i fjol annonserade regeringen att den sökte en ny generaldirektör för myndigheten. Ansökningstiden varade i tre veckor.
Fem dagar senare utsågs den för ansökningen ansvariga statssekreteraren Per Olsson Fridh till biståndsminister, med bland annat ansvar för just Folke Bernadotteakademin.Olsson Fridh utsåg dock aldrig någon ny generaldirektör.
Platsen förblev tom när Miljöpartiet lämnade regeringen. Den nya biståndsministern behövde dock inte mer än tre månader för att avsluta utnämningen, som gick till: Per Olsson Fridh.
Att det tog 13 månader att utse en ny generaldirektör är i sig anmärkningsvärt. När tidningen Altinget frågar (4/3) varför han aldrig slutförde utnämningen har Olsson Fridh inget svar. Men han förklarar att han anmälde sitt intresse att så fort han ”upptäckte att den inte var tillsatt”.
Vad då ”upptäckte”? Han visste mer än väl att den inte var tillsatt, eftersom det var han som underlåtit att göra det. Och hur kommer det sig att han fick skicka in en anmälan trots att ansökningstiden stängde mer än tio månader tidigare?
Tyvärr är detta knappast första gången som regeringen har tillsatt höga poster på tveksamma grunder. I rapporten Enpartistaten från Timbro (30/11-21) konstaterar skribenten Adam Danieli att en fjärdedel av alla myndighetschefer som utsågs under regeringen Löfven var tidigare politiker. Varav mer än hälften var socialdemokrater.
Transparency International varnade i sitt senaste korruptionsindex (25/1) att Sverige har växande problem med informellt maktmissbruk. Ordförande Ulrik Åshuvud har specifikt pekat ut utnämningar av offentliga tjänster som ett problemområde (DN 25/1).
Att politiker ger bekväma och lukrativa toppjobb till vänner, kollegor eller likasinnade underminerar statsförvaltningens förtroende. Hur kan vi medborgare vara säkra på att det faktiskt är de bäst lämpade personerna som får styra svenska myndigheter? Det är även orättvist mot kompetenta kandidater som inte får en reell möjlighet att söka på grund av att de saknar politiska kontakter.
Sverige har historiskt präglats av högt förtroende mellan medborgare och för statsmakten. Ska det upprätthållas måste politiker aktivt förtjäna det förtroendet, och hålla sig höjda över all misstanke.