Det är ingen avundsvärd situation Anna-Stina Nordmark Nilsson har befunnit sig. Kritiken från anställda och kanske framför allt från fackligt håll har duggat tätt, möjligen närmast koordinerat ibland. Men läget var detsamma ändå.
I praktiken var det väl inte mycket av ett val. Det är snudd på omöjligt att leda en organisation som till stor del menar sig sakna förtroende för en. Det går liksom inte. Dessutom har Nordmark Nilsson gjort det hon togs in för att göra.
Uppgiften var enorm. Att inte bara genomlysa organisationen utan också genomföra en omorganisation. Tillika är det en otacksam uppgift. Ingen gillar en omorganisation. Inte ens under de bästa av omständigheter. Men nu slog pandemin till med full kraft och drog ut på processen vilket gjorde den än mer påfrestande.
Men den har genomförts. Efter eoner av socialdemokratisk vanskötsel har regionens vårdapparat som för länge sedan hade slutat att vara organiserad på ett effektivt vis äntligen genomgått en förvandling. Den gamla organisationen skapade stora merkostnader som inte går att försvara och som tog resurser från den vård som ska erbjudas norrbottningarna. Nu står Region Norrbotten bättre rustat ekonomiskt än någonsin. Det är ett stordåd av herkuliska mått.
Det krävs en viss sorts människa för att lyckas med en dylik bedrift. Nordmark Nilsson hör till dem. Därmed inte sagt att samma människor är ämnade att förvalta. Ofta är det en verksamhet som går stick i stäv med deras personlighet.
Förhoppningsvis tackar Nordmark Nilsson ja till erbjudandet att leda förhandlingarna med LKAB om det nya sjukhuset i Kiruna. Det passar henne förmodligen som handen i handsken.
Det är lätt att vilja hålla kvar någon med så stor dådkraft som den nu avgångna regiondirektören. De får saker gjorda. Men det var rätt att låta henne gå. Nu måste regionledningen intensifiera sina ansträngningar att leda tillsammans med personalen. Det organisatoriska har man skött med bravur, men relationen till personalen har inte överträffat vad S tidigare har presterat. Och det behöver förbättras.
Ambitionen finns där, nu gäller det att hitta en direktör som kan förverkliga detta också. Den permanenta efterträdaren utses ju efter valet, men den tillförordnade har att sätta igång processen. Det är något som säkerligen alla partier i regionen står bakom.