Ändå verkar alla direkt berörda vara närmast chockade över resultatet: 40 chefer behövs inte. Det verkar rimligt givet att den totala effektiviseringspotentialen ligger på 340-390 heltidstjänster enligt regiondirektör Anna-Stina Nordmark Nilsson.
Facken är naturligt nog mindre entusiastiska inför beskedet. Dan-Christer Nilsson, vice ordförande i fackförbundet Vision i Norrbotten, säger att rapporten inte har tagit hänsyn till arbetsmiljö och sidouppdrag. "Vi har ju inte suttit och rullat tummarna. Alla har ju haft en uppgift."
Och nog är det så. Den som tror att anställda i den offentliga administrationen inte gör någonting har fel. Praktiskt taget alla har uppgifter att sköta. Det är inte där skon klämmer. Problemet är att offentlig sektor har en tendens att skapa arbetsuppgifter som egentligen inte behövs. För den som är inne i systemet ter sig allt som både logiskt och direkt nödvändigt.
Därför kan regiondirektören säga att hon inte anser att man har misshushållat med skattebetalarnas pengar, trots att en utvärdering just pekat ut att ledning, stab och stödfunktioner har närmare 400 tjänster fler än som skulle behövas för att utföra uppdraget. Men Nordmark Nilsson tolkar det inte så.
Det är lätt att tänka att hon bara säger så för att skydda sig själv och verksamheten. Det skulle dock förvåna. Sannolikt är det en väldigt ärlig respons. Hon kan nog inte se slöseriet som pågår, eftersom hon är en del av systemet som producerar det. Offentlig sektor är som en enorm och ständigt växande labyrint, där varje liten återvändsgränd är förankrad i den interna logiken som ständigt driver på mot ökad komplexitet och fler tjänster. Och den som lever sitt liv i labyrinten kan omöjligt se det märkliga i detta. Det är inte en fråga om kompetens utan om position.
Därför är värdet av den här typen av analyser så oerhört stort. Den sortens arbete går helt enkelt inte att göra från insidan utan måste beställas utifrån. Något annat går inte. Att alla analyserna, ej blott denna, sprang loss på fem miljoner kronor spelar ingen roll. Det är oerhört väl investerade pengar.
Men nog kan man förstå att det känns lite motigt i organisationen just nu. Det är vad som med modernt språkbruk kallas en utmaning för regionens stora kommunikationsavdelning att hantera. Bara den senare är skäl nog att genomföra den här typen av utvärderingar regelbundet.