Under it-bubblans glada dagar räckte det att ett företag sa att det skulle börja titta på det där med it för att investerarna skulle jubla och aktiekursen rusa. Så är det inte längre. Nu kan man däremot sälja in det mest med hänvisning till miljön eller klimatet – något som framför allt offentlig sektor har tagit till sig.
Men, handen på hjärtat, att Region Norrbottens beslut att dra in ensamåkandet vid sjukresor skulle ha särskilt mycket med miljön att göra är vänligt uttryckt osannolikt. Om så är fallet är det ju direkt oansvarigt. Nu är det dock troligtvis och lyckligtvis ett fall av tveksam marknadsföring.
Att sjukresorna inte har identifierats som smittdrivande har säkert inte varit oviktigt, men det är inte vad som har föranlett beslutet. Det vore också märkligt om det hade varit annorlunda, sjukresorna kan inte gärna ha drivit på smittspridningen när de har skett med en patient per bil. Att gå tillbaka till att köra tre patienter tillsammans, eller två om någon tillhör en riskgrupp, är således något av en chansning. Det hör ända till sakens natur att även människor med symtom kan behöva sjukresa.
Brist på taxibilar kan tänkas ha varit ett faktiskt tungt argument. Därtill ett växande sådant nu när sjukvården åter har kommit igång med mer av den reguljära verksamheten. Det främsta argumentet till förändringen lär dock vara ekonomin. Givetvis kostar det Regionen mycket mer pengar att köra alla patienter en och en än tre och tre.
Det ekonomiska argumentet ska aldrig avfärdas lättvindigt. Det är viktigt att hushålla med de gemensamma resurserna. Allt annat är ett hån mot dem som har betalat in pengarna. Men detta beslut sticker onekligen i ögonen på många.
Detta är ett reellt problem. För resten av samhället är budskapet nämligen håll i och håll ut. Faran är långt ifrån över än och utan fortsatt vaksamhet riskerar vi att återvända till ett katastrofläge. Näringsidkare och föreningar får vackert finna sig. Utrymme för eftertänksamma bedömningar utifrån enskilda situationer finns inte. Därför lever kommersen i nöjesshoppingens Ullared medan exempelvis teatern för en anemisk tillvaro.
Beslutet som Region Norrbotten har fattat sänder en annan signal. Det finns utrymme för anpassning. Man måste inte alltid göra allt man kan. Åtminstone inte alla. Budskapet är: Ni ska hålla ut, inte vi. Vi måste få anpassa oss efter våra förutsättningar.
Tro sjutton att det inte har tagits emot alltför väl.