Men Löfvenregeringen nöjer sig med att skylla på regionerna. Då blir resultatet också mindre än en tredjedel av de 100 000 tester i veckan som vi skulle ha haft vid det här laget. Medan länder såsom Finland, Norge och Danmark har lyckats betydligt bättre pekar mycket på att ledarskapet brister i Sverige.
Fördelarna med att göra fler coronatester är uppenbara – även om Folkhälsomyndigheten inte tycker att viktiga resurser ska gå dit. Med fler tester kan vi få en bättre bild av hur utbredd smittan är i samhället. Dessutom vore det till stor hjälp om personer med symptom kan få veta om de verkligen är smittade. De som får ett negativt svar slipper isolera sig och kan gå till jobbet.
Personal inom vård och omsorg tillhör, tillsammans med patienter och boende inom omsorgen, de två grupper som ska prioriteras högst för den testning som sker. Regionerna ansvarar för testningen av dem. Ansvaret för grupp tre, personal inom annan samhällsviktig verksamhet såsom polis, ska dock ske utanför regionernas sjukvårdsuppdrag, enligt Folkhälsomyndighetens strategi.
Regeringen står handfallen inför det märkliga glappet mellan kapacitet och faktiska tester. Socialminister Lena Hallengren (S) fortsätter att försäkra att hon lika mycket som alla andra vill att testningen ska öka. Men ännu viktigare verkar vara att hålla regeringen undan anklagelser om att vara den felande länken. Enligt ett dokument till sjukvårdsansvariga inom Sveriges kommuner och regioner ska regionerna nu även ansvara för testningen av prioritetsgrupp tre, utöver det redan existerande ansvaret för grupp ett och två (DN 26/5).
Strategin för att lösa problemet med att regionerna inte testar tillräckligt mycket verkar alltså vara att ge dem en ännu tyngre börda. Praktiskt nog för Hallengren kan missnöjet då riktas mot någon annan. Men när regionerna lyckas väl, till exempel med utbyggnaden av intensivvårdsplatser, kan regeringen ta åt sig äran.
Uppmaningarna om att regeringen borde sätta igång en separat testningsorganisation viftar Hallengren i TV4 (26/5) undan med förklaringen att detta tvunget måste göras med direkt koppling till sjukvården.
Oavsett hur sann Hallengrens förklaring är kan inte regeringen acceptera det låga antalet tester. Om regionerna inte förmår använda resurserna för testning fullt ut måste regeringen se till att det görs på något annat sätt, om så utan direkt koppling till sjukvården. Det håller inte att passivt skylla på regionerna i en krissituation.