Den innehåller justeringar och satsningar om sammanlagt 16,8 miljarder kronor, där den största delen av kakan går till regionerna i syfte att motverka uppsägning av vårdpersonal. Flera mindre budgetposter går även till att förstärka brottsbekämpningen och försvaret.
Det var en försiktigt optimistisk finansminister som intog podiet under pressträffen. Inflationen faller snabbare än förväntat och ser ut att nå målnivån redan i år, bland annat på grund av sänkta energipriser, och prognoserna pekar mot att konjunkturen kommer att vända till slutet av nästa år. Det förbättrade ekonomiska läget kommer i sin tur möjliggöra mer normal konjunkturpolitik.
Men frågan är om regeringen har råd att vänta. Arbetslösheten förväntas att växa under året, och därtill spår EU-kommissionen att Sverige är det medlemsland som kommer ha allra sämst tillväxt under 2024. Här finns det lågt hängande frukt att plocka även för en försiktig regering. Att sänka arbetsgivaravgifterna, som är betydligt högre än EU-snittet och gör det onödigt svårt för företag att anställa vore önskvärt. Studier från arbetsgivarorganisationen Almega visar att en sänkning av avgifterna med bara tre procentenheter har potential att skapa 100 000 nya jobbtillfällen. Man skulle även kunna ta bort flygskatten, sänka elskatten och se över momsen för att underlätta för företag och göra nyetableringar mer attraktiva.
En av regeringens mer intressanta åtgärder är förslaget om att införa ett nytt mått för att mäta arbetslösheten. Man vill mäta människors grad av självförsörjning, vilket är tänkt att komplettera det redan existerande måttet om sysselsättning. Det är bra, eftersom sysselsättningsgraden säger väldigt lite om landets arbetslöshet. Det räcker med att ha arbetat en timme i veckan för att inte anses vara sysslolös. Att prata om sysselsättning, som var en socialdemokratisk folksport under deras senaste regeringsinnehav, har således blivit ett slags trixande med begreppen, som inte är behjälpligt för den som vill göra något åt den faktiska arbetslösheten.
Det finns skäl att vara försiktigt optimistisk inför vårbudgeten och tiden framåt. Men mandatperioden går snart in på halvtid, och om regeringen vill få på plats de strukturreformer som behövs börjar tiden bli knapp. Om man vill vinna även nästa val behöver man visa på att man har en reformagenda för att bättra på Sveriges sedan länge haltande tillväxt mer än på marginalen.