Migrationsminister Maria Malmer Stenergard (M) kallade nyligen till pressträff för att delge den senaste statistiken gällande migrationen. Enligt Migrationsverkets prognos ser Sverige ut att i år få det lägsta antalet asylsökande sedan 1997, trots att migrationstrycket förblivit högt i resten av EU.
Till och med vecka 30 hade Migrationsverket registrerat 5 600 asylansökningar. Av dem var 25 procent tidigare preskriberade fall, vilket innebär att bara 4 201 ansökningar kommer från nya personer. Samtliga beviljade uppehållstillstånd fram till juni, i år 41 628 stycken, är cirka 6 000 färre än under samma period föregående år. Arbetskraftsinvandringen har också ändrat skepnad och majoriteten av fallen utgörs nu av högkvalificerad arbetskraft.
Därför är det lite tråkigt att migrationsministern, trots att hon redan hade mängder av goda nyheter att leverera, tog i från tårna och berättade att Sverige uppnått nettoutvandring. Det vill säga att fler lämnar landet än som flyttar hit. Det handlar ofta om människor som flyttar för studier eller arbete, men även om de som återvänder till sina hemländer. Det räcker med att vara bosatt utomlands i ett år för att räknas som utflyttad.
Problemet är att statistiken gällande de utflyttade inte ger en rättvisande bild av läget. Till saken hör nämligen att Skatteverket under förra året och även i år arbetat med att bokföra folk som flyttat ut, och som då hamnar i de årens kategorier trots att de kanske lämnat landet för flera år sedan. Nästan 30 000 personer har på så vis avregistrerats mellan maj 2023 och juli 2024. Det spelar naturligtvis in i statistiken och gör det svårt att trovärdigt tala om någon faktisk nettoutvandring. Därför är det kanske inte helt genomtänkt att använda sig av sådana termer och föra debatten åt det hållet. Det kan lätt leda till besvikna miner om, eller snarare när, nettot vänder igen till nästa år.
Det är uppenbart att migrationsministern inser att migrations- och integrationsfrågorna, tillsammans med rättsfrågorna, kommer att vara avgörande när det är dags att utvärdera regeringens arbete till nästa val. Antagligen är det därför som man skruvar upp tonläget. Men det behövs inte, och kan snarare leda till ett minskat förtroende. Och det är ju onödigt när man faktiskt har åstadkommit saker som förtjänar att uppmärksammas utan distraktioner.