Regeringens självvalda ansvarsfrihet syntes tydligt under migrationskrisen och fortsatte sedan in i migrationspolitiken, och vi ser den nu i hanteringen av coronaviruset.
Regeringen har genom flera företrädare, från statsminister Stefan Löfven (S) till socialminister Lena Hallengren (S), beskrivit läget som att den är förhindrad att själv fatta beslut. Att regeringen enbart kan fatta beslut efter begäran från sina expertmyndigheter. Detta är nonsens och sprider bilden av en regering som varken kan eller vill hantera situationen.
Folkhälsomyndighetens främsta företrädare har själva gjort sitt för att befästa dominansen. Flera uttalanden i stil med ”alla är plötsligt experter” har gjorts, ämnade att få det att framstå som om alla som förespråkar något annat än vad myndigheten gör är twittertokar. Så är det inte.
Det råder ingen brist på experter som är av en annan uppfattning än Folkhälsomyndigheten. Nyligen gick sex forskare från Karolinska institutet, Umeå universitet, Uppsala universitet och Göteborgs universitet ut i en debattartikel i Läkartidningen med rubriken ”Sverige bör byta strategi för att bromsa spridning av coronaviruset”.
Expertkåren är nämligen sällan enig. De drar olika slutsatser. Regeringen gör rätt i att lyssna på expertmyndigheterna, men de är främst rådgivare. En demokrati är avsedd att fungera så att de folkvalda fattar beslut, men de förväntas ta råd från experter.
Vi väljer ledare utifrån en rad olika egenskaper. Deras konkreta vallöften är inte oväsentliga, men vi väljer också på grundval av deras moraliska, principiella och ideologiska utgångspunkter. Vid händelse av en kris vill vi ledas av människor vi litar på, med hjärtat och hjärnan på rätt plats. Expertväldet berövar oss detta, i stället får vi ledas av människor som aldrig har ställt upp i fria val.
De beslut som måste fattas innebär att avvägningar måste göras. Prioriteringar och målkonflikter, vilka uppstår hela tiden i krissituationer, innebär de facto politik. Det som händer när regeringen avhänder sig beslutsfattandet och reducerar sig själv till en stämpelmaskin är att expertmyndigheterna gör politiska prioriteringar och fattar politiska beslut.
Detta är vad vi hör när statsepidemiolog Anders Tegnell i en intervju med Expressen (11/3) uttrycker sig skeptiskt mot att vissa företag låter anställda jobba hemifrån. Han understryker att alla inte har den här möjligheten, men att alla ju ska ha ”samma chans att hålla sig friska”. Att det är en fråga om jämlikhet. Det är en slutsats baserad på politiska överväganden, inte på expertkunskap om hur vi bäst minskar smittspridningen.
När vi minskar antalet sociala interaktioner till de absolut nödvändiga är vi med och hindrar smittspridningen. När man inte träffar någon kan man varken smitta eller bli smittad. Det är en bevisat effektiv åtgärd. Man hjälper till att ”platta kurvan” och minskar därigenom trycket på vården som kan ge fler människor den vård de behöver, därigenom minskar också dödligheten.
Se därför till att ha förnödenheter hemma så att ni kan klara er helst två veckor om det skulle behövas. Det är bättre att vi fyller på förråden medan vi vet med säkerhet att livsmedelsförsörjningen fungerar.
Hjälp också varandra att fatta dessa ibland ganska svåra beslut. Ring och prata med släkt och vänner om att "platta kurvan" och varför det är viktigt, påminn om att vi alla kan hjälpa till att förhindra att vården överbelastas och att liv förloras i onödan. Starta en bokklubb med släkt och vänner så att ni har något att göra.
Precis som statsministern bör vi lyssna på experternas råd, men till skillnad från honom ska vi vara medvetna om att vi själva är ansvariga för de beslut vi måste fatta.