Två år med Ryanair. Mer än så hann det inte bli. I går kom beskedet att lågprisbolaget slutar trafikera sträckan Luleå-Arlanda. Samtidigt lägger man ned linjerna från Skellefteå, Visby, Malmö och Göteborg. Ett hårt slag inte bara för Luleå utan för det svenska inrikesflyget i stort.
För Luleås resenärer blir resultatet färre avgångar och minskad konkurrens. Det är ingen tvekan om att det lär märkas i plånboken för många när det billigare alternativet försvinner. Det finns ingen som tjänar på detta.
Anledningen till nedläggningen är väldigt enkel: den svenska flygskatten. Ett rödgrönt vansinnespåhitt i nivå med plastpåseskatten. Den saknar klimatpåverkan nästan helt och hållet annat än att den påtagligt skadar den svenska flygmarknaden. Det enda den faktiskt gör är att skapa intäkter för staten. Och inte ens särskilt mycket. Regeringens prognos för 2024 är att flygskatten ska dra in 1,8 miljarder kronor till statskassan. Visst, det är en slant. Men det är inte i närheten tillräckligt för att väga upp de negativa konsekvenserna.
Nedlagda flyglinjer innebär också minskade skatteintäkter, så den verkliga summan skatten tillför statskassan är lägre ändå. Men biverkningarna är desto mer tangibla, vilket gårdagens besked med all önskvärd tydlighet påminde om.
En borgerlig regering bör prioritera att avskaffa den skadliga flygskatten. Dels för att lägger en hämsko över flygets utveckling mot ökad klimatneutralitet, dels för att den skadar det svenska flygnätet och i förlängningen även skadar det svenska totalförsvaret. Om landets flygplatser inte kan stå på marknadsmässiga ben kommer de till slut att läggas ned.
Lyckligtvis har infrastrukturminister Andreas Carlson (KD) redan flaggat för att just ta bort flygskatten. I en intervju i Svenska Dagbladet säger han att skatten har spelat ut sin roll som nationellt styrmedel, att han vill ta bort den och att det pågår förhandlingar om detta. Ministern påminner även om att Sverige är ett väldigt långt land vilket gör flyget än viktigare i den nationella infrastrukturmixen.
Det är trots allt ett faktum att Stockholm – för att inte tala om resten av landet – ligger lite avsides. Flyget är ofta det enda realistiska alternativet. Det är kanon att det finns alternativ och Norrbotniabanan är viktig, men den kan inte ersätta flyget. Vi behöver en konkurrenskraftig flygmarknad för att hålla ihop landet.