Tidigare har dessa godkänts då ingen av parterna tidigare haft koppling till Sverige, av hänsyn till kultur och lag i landet. Länge har vänstern hävdat både feminism och mångkultur som överordnade principer i politiken. Det nya förslaget väcker frågan om regeringen kommer att bekänna färg för gott eller fortsatt försöka sitta på två lika höga stolar.
De som insisterat på både feminismens och mångkulturens överordnade värden har menat att de är förenliga även i komplexa frågor. Men att tro att flera mycket olika principer kan hållas helt rena och orörda i samtliga frågor är orealistiskt. Ju längre resan gått från mottagande till integration av flyktingar och migranter, desto fler konkreta fall har uppstått när dessa två principer krockar. Månggifte är en sådan fråga.
I denna fråga har således regeringen landat i att det inte heller är förenligt med svenska värderingar och lagar när det gäller de som gift sig utomlands. I detta fall är jämställdheten den överordnade principen, enligt regeringen. Det görs till en sådan fråga eftersom det i praktiken gäller män som har flera fruar.
Förslaget presenteras, som den socialdemokratiska Sydöstrans ledarsida påtalar (19/2), ”som om det vore det mest naturliga sak i världen”, vilket påkallar ett ytterligare ställningstagande.
Är det feminismen som kommer att vara den feministiska regeringens fortsatt överordnade princip, eller mångfalden? Eller lite både och, när andan faller på?
Relevansen av detta föranleds inte bara av frågan om månggifte. Det finns många frågor där väljare väntar på om regeringen ska säga bu eller bä. Hur säkerställer vi att kvinnor som bär niqab gör det av fri vilja? Ska vi göra något åt alla kvinnor med invandrarbakgrund som arbetar i radikalt mycket lägre utsträckning? Kan man vägra arbete av kulturella och religiösa skäl, och ändå ha rätt till bidrag? Och kommer regeringen att följa upp lagskärpningen mot månggifte för att se till att det inte får alltför negativa konsekvenser för kvinnor?
Här gäller det alltså för regeringen – och kanske flera andra partier – att komma ikapp med verkligheten och våga beröra frågan om vilka principer som ska gälla. Man kan inte sitta på alla stolar samtidigt. Att vara realistisk är att se och förklara att principerna inte kan hållas fullständigt intakta i alla politiska beslut. Det kommer i flera fall innebära ett val mellan att bli kallad misogyn eller främlingsfientlig.