Medvedev har inte enbart varit en av världens absolut främsta tennisspelare sedan han slog igenom på allvar 2019, han har också bjudit på sig själv och med glimten ständigt lurande i ögat blivit en stor profil på ATP-touren. Det är väldigt enkelt att fatta tycke för karismatiske Daniil Medvedev, även fast hans spelstil knappast kan beskrivas som den mest flärdfulla. I dag spelar han semifinal i Wimbledon.
I Wimbledon i fjol fick ryska och belarusiska tennisspelare av båda kön inte alls delta som en följd av den ryska invasionen av Ukraina. Beslutet fattades av All England Lawn Tennis & Croquet Club, det vill säga turneringen själv. Detta ledde till att ATP, som står för Association of Tennis Professionals och utgör herrspelarnas intresseorganisation, inte delade ut några rankingpoäng för turneringen. ATP menade att möjligheten att tävla på lika villkor, utan diskriminering, där den bäste utövaren må vinna är fundamentalt för tennisen och dess rankingsystem. Att porta ryska och belarusiska spelare kritiserades även av de tidigare världsettorna Rafael Nadal, Andy Murray och Novak Djokovic.
Frågan i hur hög grad idrott är politik är i varje fall lika gammal som de olympiska spelen i antikens Grekland. Svaret är inte alldeles enkelt. Man kan fundera över till vilken grad idrottare representerar den regering, eller regim, som vid ett givet tillfälle styr ens land. Man kan också fråga sig vilken betydelse som egentligen bör tillmätas idrottarens egna politiska övertygelser. Spelar det för övrigt någon roll att både Medvedev och hans landsman Andrej Rubljov vid flera tillfällen uttryckt en önskan om fred?
Att omvärlden riktar olika typer av sanktioner mot Ryssland, framför allt kretsen kring president Vladimir Putin och den ryska statsledningen, är en sak. Det är även enkelt att begripa varför ATP ställt in de tennisturneringar som vanligtvis hålls i Ryssland, och varför man i kraftfulla ordalag fördömt den ryska invasionen. Att helt utestänga alla individer som råkar ha ryskt pass, i samtliga kontexter, är däremot inte fullt lika rimligt.
Tennisvärlden skulle vara betydligt gråare och fattigare utan världstrean Daniil Medvedev och hans ryska kollegor Andrej Rubljov, rankad som nummer sju, och Karen Chatjanov, rankad som nummer elva. Den skulle även vara mindre sportslig och rättvis. I år fattade Wimbledon ett klokare beslut.