L gick nyligen fram med en rad förslag på åtgärder mot den kriminella ekonomin (Aftonbladet 2/1). Man föreslår bland annat att stoppa anonyma ombud hos Bolagsverket, att fler kriminella ska få näringsförbud och att förbjuda så kallade hawalabanker. Av förslagen är det sistnämnda särskilt intressant.
Hawala är ett informellt transaktionssystem byggt på stora nätverk av valutaväxlingskontor världen över. Systemetbygger på tillit, en transaktion kan gå från en avsändare till mottagare på en halvtimme utan någon dokumentation. I Sverige har det tidigare främst använts bland diasporagrupper för att skicka pengar till familjen i hemlandet, men ljusskygga krafter har dragit nytta av systemets papperslöshet och anonymitet.
Ekobrottsmyndigheten, Säpo och Finansinspektionen har redan varnat för att hawala är sårbart och lätt att utnyttja såväl för att tvätta pengar som för att finansiera terrorgrupper. Problemet har uppmärksammats ända sedan 2008 utan att skarpa åtgärder vidtagits. Man har tidigare kunnat resonera om att för vass lagstiftning skulle slå för hårt mot diasporagrupper och deras familjer, eftersom det sällan finns andra sätt än hawala för att föra över pengar till länder med underutvecklade banksystem. Men i takt med att Sveriges kriminalitet blir allt värre blir vi tvungna att prioritera hemmaplan. Och då är det tydligt att hawala medför mer potentiell skada än nytta.
År 2022 rapporterades det om att bara ett av dessa växelkontor i Stockholm tvättat 16 kriminella nätverks drog- och blodspengar till ett värde av över 200 miljoner kronor, för att ge en aning om situationens proportioner.
Regeringen har redan infört stärkta krav på valutaväxlare men finansmarknadsminister Niklas Wykman (M) erkänner att det inte är tillräckligt. Bra vore om man lyssnade på Liberalerna, och tog inspiration från såväl Italien och flera delstater i USA där den här typen av transaktioner redan förbjudits.
Det är något ledsamt med att behöva införa ett sådant förbud. Dels för att det kommer försvåra situationen för många migranters familjer. Men också för att det är talande för att Sverige som ett samhälle med hög tillit inte längre fungerar särskilt väl. Hur annars ska man tolka att en nödlösning för fattiga familjer i utlandet måste förbjudas eftersom det används av penningtvättare, gängkriminella och terrorfinansiärer?