I Borlänge ska barn som skräpar ned eller förstör i skolan få göra rätt för sig. Antingen genom arbete eller genom en faktura hem till föräldrarna.
Borlänges recept är antagligen lånat från Hamid Zafar, mer känd som rektor Hamid, som gjorde ett namn för sig genom att få ordning på den problemtyngda Sjumilaskolan i Göteborg. När Zafar blev rektor satsade man på ordning och reda, och satte höga krav och förväntningar på barnen. Det betydde bland annat att elever som förstörde blev betalningsskyldiga. Efter bara drygt två år hade högstadiet fått godkänt på alla de punkter som Skolinspektionen tidigare kritiserat.
Förmodligen kommer även Borlänges skolor att bli mindre stökiga. Beslutet har på sina håll kallats “straffarbete”, men det är inget straff att kommunen ger barnen möjlighet att kompensera för sin egen skadegörelse. Barn under 10 år kan få arbeta i upp till 10 timmar, medan 15-åringar kan få hjälpa till i upp till tre veckor. Det kan handla om att tvätta graffiti, städa toaletter, hjälpa till i köket och så vidare, beroende på vad eleven vandaliserat.
Det hela handlar i grunden om att barnen ska ta ett större ansvar för sina egna handlingar. Att högre krav ska ställas på dem. Och det är bra, eftersom höga krav följer av höga förväntningar. Därför är Borlänges vägval bra, medan det i Aneby är mindre bra. Det talar för att Borlänge ser potentialen i sina elever, och att man inte kommer låta dem förstöra den genom att bränna soptunnor eller förstöra soffor.
Att inte konsekvensutsätta sådant beteende är att ge upp, och att säga att det inte finns någon mening i att försöka styra eleverna till att göra bättre val. Det kommer sluta som det gör i vilket fall. Då blir skolan bara en plats där man sitter av tid, snarare än den utbildningsplats den är ämnad att vara. På bekostnad av de elever som är studiemotiverade och inte vill plugga i förstörda lokaler och de lärare som tvingas arbeta i samma lokaler.
Att bränna soptunnor händer inte heller i ett vakuum, utan är antagligen bara en del i elevernas problematiska beteenden. Men om man lyckas sätta stopp för vandalismen, och får fler elever att respektera skolans egendom, finns det skäl att hoppas på ringar på vattnet i form av lugnare och mer ordnade klassrum. Det funkade trots allt på Sjumilaskolan. Det vore bra för alla, men kanske särskilt för de stökiga eleverna själva.