För fyra år sedan skrev opinionsanalytikern Peter Santesson en krönika i Dagens Samhälle där han undrade vad som skulle bli av det han kallade "generation villebråd". Det vill säga den ungdomsgeneration som har tvingats vänja sig vid att vara ett oskyddat villebråd utanför hemmets väggar.
Ingen plats är säker. Skolan är inte en trygg plats, vilket fallet i Boden visar med beklämmande önskvärd tydlighet. Öppna gator och torg är ingen säkerhet. Inte ens inne i butiker och affärer går de säkra. Varken då eller nu.
Jag har sett det ett par gånger själv. Det räcker bra. Senast var strax före jul. Jag köpte lite julklappar på stan tillsammans med svärfar och femåriga dottern. Plötsligt kom två pojkar omkring 14 år springande och stannade hos oss. De undrade om de fick stå hos oss och om vi kunde prata med dem ett tag. Det fick de självklart men jag kunde inte låta bli att fråga varför även om jag väl egentligen visste, det syntes tydligt i deras ögon. De var jagade av ett gäng på fyra-fem personer, ungdomar i ungefär samma ålder, som ville ha deras jackor och mobiler.
Mycket riktigt tog det inte mer än 30 sekunder innan sagda klunga rundade hörnet. När de såg att pojkarna stod och pratade med oss backade de tillbaka. De gjorde små rekognoseringsrundor då och då innan de till slut verkade ha gett upp. Pojkarna ringde sina föräldrar och de blev hämtade efter en liten stund. Det kan förstås sägas ha slutat väl den gången. Men en i gänget var en tidigare klasskamrat till en av dem så det är nog väl hoppfullt att tro att det aldrig händer något mer.
Detta extrema, antisociala beteende måste bemötas betydligt hårdare. Sker det i skolan bör det vara standard att tvinga förövaren att byta skola – och att bryta upp eventuella gängkonstellationer genom flytt till olika skolor. Polisanmälning bör alltid göras. Och vi behöver betydligt fler poliser synliga ute i samhället.
Att råna folk är inget oskyldigt pojkstreck utan ett tämligen hänsynslöst övergrepp. Det räcker inte att skolor håller bra koll på dessa ungdomar när de har gjort något. Det krävs ett betydligt starkare mått av repression för att visa att det inte är acceptabelt. Genom att ha låtit detta fortgå har vi övergett alla de ungdomar som lever med konstant rädsla. Det gäller även alla vuxna som tittar bort när de ser detta ske på öppen gata. Vi måste kunna bättre än så.