Vem är jag? En fråga lika väsentlig för samhället i stort som för den enskilda människan. Att veta vem man är har också stora fördelar. Med självkännedom kommer ett förtroende och lugn som också underlättar mötet med andra. Det gör det lättare att ta sig an framtiden och förändringar med tillförsikt.
Historien formade inte bara de människor som levde då. Den påverkar oss än i dag. Mycket av historien får vi lista ut. Arkeologiska lämningar ger ledtrådar som välutbildade experter kan tolka. Det är fascinerande och oerhört värdefullt. Men det gäller även sådana lämningar som vem som helst kan greppa. Rådhuset är en sådan.
Inte ens i detta förfallna skick kan det gamla rådhuset låta bli att imponera. Att huset inte har fått den kärlek det behöver är uppenbart. Likaså att det inte är vilket hus som helst.
Det är en rest från nationalromantikens glada dagar. På Gültzauudden skulle Luleås eget Skansen uppföras. Rådhuset måste ha varit den självklara kronan i de majestätiska planerna. Nu är det också allt som återstår. Om möjligt gör det byggnaden än mer värdefull.
Rådhuset ser inte bara ut exakt som det gamla 1600-talsoriginalet, det innehåller också delar av det. Bara den första aspekten är något som få orter i Sverige kan skryta med, den andra gör byggnaden närmast unik. Och lättillgänglig. Vem som helst kan titta på och i huset och skapa sig en bild av hur Luleå och livet här var för hundratals år sedan.
Byggnaden binder samman flera hundra år av Luleås historia på ett sätt som ingen annan byggnad gör. Det borde vara självklart att inte bara bevara utan också nyttja denna ovärderliga tillgång. Nej, det är inte gratis och kommunen har inte oändliga resurser. Att hålla i slantarna är också en offentlig dygd. Men det potentiella slöseriet här ligger i att låta detta storslagna stycke lokalhistoria försvinna in i historiens dimbankar.
Att inte investera pengarna som krävs för att rädda rådhuset undan rivning kan inte motiveras med att man inte bedriver någon verksamhet där. Att det är så är ett politiskt val. Moderaternas gruppledare Anders Josefsson har fel när han säger att det är enbart en kostnadsfråga. Det är en prioriteringsfråga, politik handlar om att välja. Välj med omsorg.
Vad är framtidens Luleå värt om vi låter historien förfalla? Nästa år jubilerar denna stolta stad. Varför inte skapa ett Luleåmuseum i det upprustade, anrika rådhuset? En välförtjänt och behövlig 400-årspresent.