Det mest kända exemplet är det röda färgämnet E120, eller Karmin, som framställs av krossade löss. Hur bra de platsar för basproduktion eller stapelvaror är däremot en öppen fråga.
Det är Buffalolarv, eller mindre mjölmask, samt delvis fettreducerat pulver från hussyrsa som nu godkänts. Tanken är att dessa ”nya proteinkällor” ska öka EU:s självförsörjningsgrad och hållbarheten i livsmedelsproduktionen.
Det får anses som en lite väl optimistisk förhoppning. Grov sammanfattat tar växter upp kväve som är grundstenen i de aminosyror som bildar protein. Sen äter antingen vi växterna eller så äter djur växterna och vi äter djuren. Det som avgör effektiviteten i kedjan är till stor del vad vi stoppar i djuren och hur mycket som försvinner på vägen. Här sticker idisslare ut. I och med att de framgångsrikt smälter cellulosa, vilket vi människor inte gör, omvandlar de sådant vi inte kan äta till mat. 96 procent av det idisslarna äter är inte smältbart för människor.
Annat är det med de insekter som nu blivit godkända. Syrsor har ganska höga krav på fodret, vilket ger ett relativt lågt utbyte av ätbart protein jämfört med idisslare som äter grovfoder. Vid en spannmålsbaserad diet är utbytet ungefär 35 procent av vad syrsorna konsumerat, alltså i nivå med kyckling. Det går förvisso att öka utbytet genom att låta insekterna äta biprodukter och avfall. Till exempel fruktskal. Tyvärr innebär sämre foder lägre tillväxt, varpå lönsamheten dalar. Tas även utsläppt av växthusgaser med i beräkningen är det ofta bättre för oss människor att äta kyckling. Eller äta växterna direkt.
Ungefär samma resultat visar Buffalolarven. De flesta skötselinstruktioner för Buffalolarv och mjölmask anger att larverna ska födas upp på mjöl. Såvida det inte är mjöl gjort på dålig spannmål eller man är ute efter fler aminosyror i samma produkt, innebär det mindre förluster att äta mjölet direkt än att låta det ta omvägen via larver. Det finns också indikationer på att i och med att larverna konsumeras hela finns det risk att proteininnehållet överskattas på grund av att kvävet som finns i larvernas exoskelett förväxlas med protein.
Animaliskt protein har många fördelar, i synnerhet när det kommer till aminosyror, men inte sällan är det mer lönt att äta spannmålen insekterna skulle ätit än att äta insekterna. Ur ett miljö- och hållbarhetsperspektiv är det därför problematiskt när människor tar för givet att insektsprotein alltid är miljömässigt bättre än andra köttslag.
Det betyder dock inte att det är kört för de som suktar efter alternativa och nischade proteinkällor. Råttor har lägre pretentioner vad gäller maten än vad insekter har, har ofta högt foderutbyte och är ett uppskattat livsmedel i vissa kulturer.
Mer än 70 av runt 90 kända arter äts redan av människan. Det är alltså inte insekter den progressiva miljövännen ska äta, utan råtta.