Det gäller även hoten mot pressfriheten, som uppmärksammas på pressfrihetens i dag den 3 maj. Fri och oberoende press är en enkel och okomplicerad princip i teorin. Men många av världens makthavare skyr det öppna samtalet och väljer att begränsa eller direkt styra vad medier får och inte får säga. Organisationen Reportrar utan gränser ger exempel på sådana auktoritära stater som Kina, Irak och Ryssland.
Under coronapandemin har särskilt Kinas kommunistregims inskränkningar skapat stora problem, eftersom den har hindrat medier från att rapportera sanningsenligt om smittspridningen och sjukdomsläget i landet. Det visar också vilken ytterligare skada ett begränsat informationsflöde får, eftersom resten av världen inte kunnat lära av virusets verkliga framfart i Kina.
Samtidigt finns långt fler hot mot pressfriheten än auktoritära regimer. Även medier i länder som inte har några formella inskränkningar kan lida av hot från enskilda personer, till exempel i form av trakasserier mot journalister på sociala medier. Just detta är huvudskälet till att Sverige i år har halkat ned till fjärde plats i Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex (21/4), efter Norge, Finland och Danmark. Även om regeringar inte ligger bakom sådant beteende finns ett ansvar att skydda den fria pressen från hot och påtryckningar.
Utvecklingen av nya informationskanaler via internet har också gjort att journalistiken plötsligt konkurrerar med annan typ av material, som är skriven eller producerad för att aktivt påverka människor. Då kan till exempel främmande makt eller olika organisationer utforma sitt material för att sprida osäkerhet och misstro, och på så vis undergräva bland annat de journalistiska mediernas trovärdighet. Det blir i sig ett hot mot det öppna samhället som helhet.
Den ökande informationsmängden verkar också ha lett till att färre vill betala för att till exempel läsa journalistiska texter. Tillsammans med minskade annonsintäkter, som förstärkts kraftigt under pandemin, har detta försatt många tidningar i en svår ekonomisk sits. Det påverkar indirekt pressfriheten. Och om många tidningar tvingas lägga ned minskar både konkurrens med andra medier och pressens totala förmåga att granska och rapportera om vad som sker på olika platser.
Pressfriheten handlar om mycket mer än att stater ska låta medier rapportera utan påverkan. Tyvärr är det inte bara auktoritära regimer som har ett intresse av att påverka eller tysta journalistisk rapportering. Under pandemin, liksom alltid, är skillnaden mellan information och fri journalistik viktig