Intervjun som egentligen handlar om Carolas 40-årsjubileum som artist har överskuggats av ett par bekymrade meningar om samhällsutvecklingen. Utan att exkludera andra seder och bruk vill Carola slå vakt om svenska traditioner, som att sjunga ”Den blomstertid nu kommer” vid skolavslutningar. Hon ifrågasätter det rimliga i att bjuda in människor till Sverige utan hänsyn till svenska normer och värderingar. I nästa andetag är hon förtvivlad över skjutningarna, vilket får reportern att undra om det inte är ett främlingsfientligt perspektiv. Carola svarar tämligen nyanserat: ”Jag har verkligen inte ett sådant synsätt. Men det finns en anledning till varför det finns nationer och landsgränser, vi har olika kulturer med olika sätt att se. Det här är inte himlen. Världen är inte fullkomlig.”
Det går att ha synpunkter på hur Carola uttrycker sig i delar av intervjun, men det är med all sannolikhet allt annat än främlingsfientlighet bakom orden. Tvärtom är hon likt många andra, såväl svenskar som invandrare, uppriktigt oroad över samhällsutvecklingen. Det hon talar om är hur ett samhälle som i dag rymmer stora kulturella skillnader ska fungera. Hon pekar varken finger åt någon eller antyder att människor inte skulle vara välkomna till Sverige. Förnuftiga människor kan ha två tankar i huvudet samtidigt.
Dagens Nyheters krönikör Alex Schulman var inte sen att jämföra Carola med Jimmie Åkesson och konstaterade att ljusskygga åsikter nu är dekorum. Att det skulle finnas en verklighet bakom Carolas ord föresvävar honom inte. Om vi inte talar om skjutningarna så finns de inte. Det finns ingen verklighet, bara ord och berättelser. Och oaktat Carolas ordval måste kritikerna ställa sig frågan om dessa skulle vara värre än de samhällsproblem hon faktiskt beskriver. Upprördheten över ordval skulle vara lättare att ta på allvar om kritikerna emellanåt kunde visa samma känslor om skjutningar och sprängdåd.
Det faktum att Carola alltid varit engagerad i flyktingfrågor eller att hon uppträder på SVT:s Eidkonsert till stöd för kvinnorna i Iran tycks nu helt bortglömt. Att det skulle vara möjligt att göra goda saker och samtidigt kunna ha en ärlig diskussion om svåra frågor är tyvärr inte möjligt. I alla fall inte i media. Några bekymrade ord om en destruktiv samhällsutveckling som är uppenbar för de flesta räcker för att avfärdas.
Men anledningen till att reaktionerna blir så starka har sannolikt mer med Carola som person än vad hon faktiskt säger att göra. Det hon säger kunde ha sagts av vem som helst, om vilken kultur som helst – inte bara den svenska. Det har ingenting med exkludering att göra. Gemensamma traditioner är inkluderande till sin natur. Alla kan omfattas av dem, men först måste vi vara överens om att de finns.