Patrik Oksanen är senior fellow på tankesmedjan Frivärld och ledamot i Kungliga Krigsvetenskapsakademien. I en intervju berättar han initierat om Sveriges beredskap.
Hur är Sveriges beredskap?
– Sveriges beredskap är tyvärr inte god. Det beror på att vi under lång tid har underskattat riskerna. Vi gjorde oss av med ett system anpassat för den värsta tänkbara krisen, det vill säga krig, och ställde om till ett mindre krisberedskapssystem. Vi tänkte oss att vi inte längre skulle kunna bli utsatta för stora och breda attacker. I stället planerade vi för mindre kriser, som olyckor.
Har det tagits höjd för pandemier?
– Pandemier har funnits med i krisberedskapstänkandet, men olika aktörer som har ansvar enligt ansvarsprincipen har glömt det. Det finns exempel på regioner som har plockat bort beredskapslagren för pandemier så sent som 2019. Man har tänkt att det alltid går att få hjälp av någon annan vid en kris.
Är det först nu bristerna i den nya beredskapen märks?
– Nej, vi såg svagheter redan under tsunamikatastrofen 2004. Problemen med ansvarsprincipen, som innebär att den myndighet som har ansvar i vanliga fall även har det i kristid, blev tydliga under Västmanlandsbranden 2014. Det här blev ännu värre 2018 med flera samtidiga bränder då resurserna inte räckte till. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, gick i det läget in och prioriterade var räddningsresurser bäst behövdes, trots att myndigheten inte hade mandat för det. För annars gäller att den räddningsledare som först begär hjälp av exempelvis Försvarsmakten är den som får hjälpen, inte den räddningsinsats som har det största behovet.
Hur fungerade beredskapen tidigare?
– Förr hade vi en civilförsvarsorganisation, med egenplanering och materiel. Räddningstjänsterna hade lager av utrustning som inte användes i vardagen, utan var förbehållet kriget eller den stora katastrofen. Det är den typen av lager som Finland behöll och nu har kunnat öppna under pandemier. I Sverige försvann den beredskapen efter kalla kriget.
Vad kan göras för att stärka beredskapen för nästa kris?
– Att leda i kris är något annat än att leda i vanlig tid. Man skulle behöva göra om MSB till den civila krisledningsmyndigheten, som kan kliva in och ta befälet i olika kriser. Och sedan behövs ett nationellt säkerhetsråd som ligger under statsministern, i regeringskansliet. Då är det enklare att leda. Vi behöver även se över lagstiftningen med avseende på hur styrningen går till i kristid. Och till det behöver vi bli tydligare med ansvar för olika aktörer, om att ha beredskapslager. De måste finnas lager på olika nivåer, även lokalt.
– Pandemin har stresstestat den svenska beredskapen. Om vi tar till oss lärdomarna från den kan vi lära oss mycket.
Om vi breddar perspektivet. Vad händer i omvärlden, något vi i Sverige bör vara särskilt oroade över?
– Vi måste förstå att vi lever i den farligaste tiden sedan andra världskriget. Möjligen kan det jämföras med den första perioden under kalla kriget, innan Nato bildades. Världspolitiken nu är en oreda. USA vänder sig inåt under Donald Trump, som har dissat USA:s naturliga allianser. Det här kommer samtidigt som Freedom house index har backat 14 år i rad. Ungern har lämnat den fria världen. Auktoritära stater är på framväxt. EU är försvagat efter Storbritanniens utträde. Nato är försvagat. Till det kommer två aggressiva kärnvapenmakter. Ryssland har blivit revanschistisk under Putin, som inte är nöjd med kalla krigets utfall. Ryssland vill ha tillbaka sin inflytelsesfär. Hur stor är då den? Vissa säger ryska imperiet innan första världskriget. Andra så mycket Ryssland kan få. Sedan har vi Kina som siktar på att vara världsledande 2050.
Vad innebär det här för Sverige?
– Sverige befinner sig i ett brydsamt läge. Sverige är inte medlem i Nato. Och vi är den strategiskt svagaste aktören i hela norra operationsområdet, vilket är Östersjön och Arktis. Samtidigt ligger vi helt strategiskt för Baltikums försvar och Finlands försörjning. Det vi ofta missar är att om ryska gränsen blir fientlig är Norge, Sverige och Finland en ö som är beroende av sjötransporter. I det ljuset har vi alldeles för små resurser att hålla farleder och hamnar öppna. Och att ha förmågan att hålla Göteborgs hamn öppen är inte bara viktigt för Sverige, utan även Norge. Vi har inte trupp nog för att klara det vi måste.
– Om skiten skulle träffa fläkten kan vi utgå ifrån att Sverige blir indraget i en konflikt om Baltikum och Svalbard innan det väl drar igång, eftersom vi är den svagaste brickan.
Ofta sägs att vi behöver satsa mer på försvaret. Men vad innebär det? Vad behövs?
– Vi har en lång tid av försyndelser bakom oss. Om man hade fortsatt att lägga 2 procent av BNP på försvaret, som uppnåddes senast 1997, hade vi till i dag lagt 500 miljarder kronor mer på försvaret. Men om det skulle läggas 500 miljarder kronor på bordet i dag skulle det ändå ta tid att bygga upp kapacitet. Försvaret tar tid att rusta, vi pratar tio år i många fall. Dessutom har vi under lång tid skjutit upp materielinvesteringar. Mycket av utrustningen faller för åldersstrecket. Snittåldern för marinens fartyg är 30 år.
– Men trots behovet märks ingen insikt i det politiska systemet. Statsminister Stefan Löfven (S) och finansminister Magdalena Andersson (S) vill inte släppa till pengarna som krävs. De satsningar som det har bråkats om i de havererade försvarssamtalen är långt ifrån det som behövs. Det finns ingen seriös bedömare som tror att de satsningar som försvarsberedningen diskuterat räcker. Det här är bara början. Politikens ryckighet blir också kostsam. Just nu sitter försvaret och räknar på ekonomiska scenarion som kanske inte blir verklighet.
Vad behöver göras för att stärka försvaret?
–Vi är inte alliansbundna. Inte medlemmar in Nato. Har många år av försyndelser. Det kommer att kosta pengar. Tittar vi på omvärlden ser vi att Nato-medlemsländernas mål är att nå 2 procent av BNP i försvarsbudget 2024. Att Sverige då ska nå 1,5 procent år 2025, utan mål om att därefter växa ser inte bra ut. I stället skulle vi behöva satsa på att försvaret har en grundbudget år 2030 som når 2 procent av BNP och utöver det gör några större materielinvesteringar vid sidan av budgeten, precis som Finland gör. Det kan handla om att rusta upp flottan.
– Jag skulle önska att man snabbt gör de saker som kan försvåra för en motståndare här och nu. Och på lång sikt bygger vi upp kapaciteten i stort.
Något mer du vill tillägga, som avslutning?
– Jag vill påminna om att Stefan Löfven år 2018 sade att försvaret är en regerings främsta uppgift. Det här tycks både Stefan Löfven och Magdalena Andersson ha glömt bort. Om de inte kommer på det här under sommaren, och inser vad som behöver göras, då hoppas jag att de fyra borgerliga partierna och SD kan orka lägga till vad som krävs i riksdagens beredning. Jag vill även påminna om att Björn von Sydow (S) uppmanade de fyra borgerliga partierna och SD att köra över regeringen om det krävdes i försvarsförhandlingarna. Det är ett minst sagt uppseendeväckande budskap från en tidigare socialdemokratisk försvarsminister och ordförande i Försvarsberedningen.
Edvard Hollertz är politisk redaktör på Svenska Nyhetsbyrån. Vill du veta mer om honom kan du se intervjun med honom från Ledarsidan Live på Kurirens Facebooksida.