15 september 1973 uppsteg hans majestät, kung Carl XVI Gustaf på tronen. I år firar han således 50 år som kung. Det innebär att han är Sveriges genom tiderna längst regerande monark.
Och som för att understryka hur monarkin som institution förbinder oss med vår historia och dem som levde före oss är det i år även 500 år sedan Gustav Vasa valdes till Sveriges kung. Det finns således mycket att fira inte bara för kungahuset och dess medlemmar utan även för oss enkla undersåtar.
Som en del i firandet besöker kungen och drottningen Sveriges alla län under året. Och i morgon, torsdag, är det Norrbottens tur. 10.25 ska kungaparet angöra Kulturens hus. Inte långt därefter ska kortegen avgå i riktning mot stadsparken via Storgatan.
Så om du har möjligheten, passa på att gå och se kungen och drottningen besöka vår vackra stad.
För det är något speciellt att ha en kung. Skulle vi starta om Sverige, bestämma oss nu för exakt hur allt skulle vara, så skulle vi förstås inte ha ett kungahus. Det vore bara konstigt. Men eftersom Sverige har förmånen att vara en produkt av en lång historia har vi faktiskt ett kungahus, eftersom vi hade ett tidigare.
Monarker kommer och går, även så deras ätter. Men institutionen i sig består. Kungahuset har varat genom seklerna och skänker ett lugn som ingen folkvald församling någonsin kan göra. Kungen kan vara till för alla just eftersom han inte är utsedd av någon.
Deras trägna tjänst är måhända så otidsenlig att den verkar väcka anstöt hos vissa särskilt känsliga folkpartister (av alla partitillhörigheter), men den kan lära oss något om plikt och förtjänst. Värderingar vi brukade hålla högt men som alltmer verkar ha fallit åt sidan. Och visst finns det ännu något romantiskt över kungar och drottningar, prinsar och prinsessor.
Så ta chansen. Gå och titta på kungen och drottningen. Och låt dem se dig. Det är nog så viktigt, för vad är en kung utan sitt folk? Vi lever i symbios, kungafamiljen och vi andra. Så länge vi bryr oss om varandra ger vi också mening åt varandra. Det är så den moderna monarkin fungerar. Den lever och skänker tröst eftersom vi vill ha den.
I samma ögonblick vi glömmer bort att vi vill ha monarkin kommer vi att avskaffa den och sedan kommer vi att tvingas leva med misstaget. Så se till att uppskatta den. Gå och titta på kungen när han kommer på besök. Det är han värd, han har gjort ett bra jobb.