President Trump har hanterat coronakrisen väl. Ekonomin återöppnas inte för snabbt. Det värsta ligger bakom USA när det gäller covid-19. Dessa tre åsikter, som kan tyckas helt orimliga för en utomstående betraktare, omfattas av en majoritet av de republikanska väljarna. Även i uppfattningen om covid-19 lever amerikaner i skilda världar.
Republikanska väljare är till exempel betydligt mindre oroliga för att de själva ska sprida viruset än vad demokratiska väljare är. Betydligt fler republikaner än demokrater skulle vara bekväma med att gå på en fest där det är mycket folk. Politisk hemhörighet präglar åsikterna i betydligt större utsträckning än vad etnicitet, hemort, kön eller ålder gör.
Till och med bärandet av munskydd är uppdelat längs partilinjen. Bland demokrater säger 61 procent att de alltid bär munskydd när de går ut, en vana som bara 24 procent av republikanerna har tillägnat sig. Bland republikaner säger en majoritet att de som mest bär munskydd oregelbundet, och i denna majoritet ingår 27 procent som säger att de aldrig gör det (motsvarande andel bland demokrater är en procent).
De politiska etiketterna har också allt tydligare kommit att sammanfatta allt annat som är viktigt i människors identitet, exempelvis etnicitet, religion eller var man bor. De har blivit så kallade mega-identiteter.
Ju mer partitillhörighet blir ett samlingsbegrepp för hela identiteten och livsstilen, desto mindre sannolikt blir det att man byter parti eller överhuvudtaget ändrar uppfattning. Ur detta perspektiv är det inte så förvånande att republikaners syn på president Trumps coronahantering har förändrats så lite. Nivån på stödet var samma när 100 000 personer hade dött som när det första dödsfallet rapporterades, och är i stort sett detsamma idag: drygt 80 procent. Enskilda uttalanden som i omvärlden får stor uppmärksamhet påverkar inte opinionen alls.
Om kampen mot coronaviruset är ett krig, som det ibland har kallats, är det ett nytt slags krig som inte framkallar något slags gemenskap. ”Skenande dödstal och mardrömsliknande bilder på liksäckar, överbelagda sjukhus och bårhus har inte skapat någon känsla av enhet eller gemensam kamp”, skriver juridikprofessorn Amy Chua i tidskriften Foreign Affairs. ”Tvärtom tycks de ha gett nytt bränsle åt en redan grasserande polarisering – ett annat virus som det ännu inte finns någon behandling eller något vaccin mot.”
Daniel Braw är politisk redaktör i Barometern-OT.