Gigekonomin erbjuder en annan typ av flexibilitet i arbetslivet än konventionella anställningar. Ibland jämförs det med dåtidens daglönejobb, vilket förvisso inte är fel. Skillnaden är att de inte behöver stå med mössan i handen, utan har makten över sitt eget arbetsliv. Uppdragstagaren kan själv råda över tid, plats och bredden av arbetsuppgifter. Dessutom sänks trösklarna in på arbetsmarknaden för den som har svårt att få jobb på grund av språkbarriärer och liknande.
Under årens lopp har gigföretagens verksamhet fått kritik. En del av kritiken handlar om att den typ av jobb som förmedlas genom plattformstjänsterna ofta är enkla och lågavlönade. Det är inget annat än förakt gentemot låginkomsttagare. Desto mer befogad är kritiken vad gäller arbetsmiljö, dåliga arbetsvillkor och anställningstrygghet.
Gigekonomins flexibla arbetstillfällen passar inte in i den traditionella mallen där tillsvidareanställning är normen. Även om de tillfälliga uppdragen inte är tänkta att fungera som en huvudsaklig sysselsättning, ser verkligheten annorlunda ut. Det är när gigandet börjar likna en anställning snarare än ett extraknäck som problem kan uppstå vad gäller arbetsgivaransvar och det sociala skyddsnätet.
Framtidens lösningar måste dock utgå från det faktum att gigekonomin är här för att stanna. Det innebär inte att företagen bör försvaras till varje pris, särskilt inte de som inte gör rätt för sig. Men att tekniken skapar nya förutsättningar för människor att utforma sina liv som de önskar, är i sig något positivt och något som ska tas till vara på.
I essän “Till gigekonomins försvar” (Timbro förlag) diskuterar forskarna Andreas Bergh och Joakim Wernberg att det nödvändigtvis inte behöver finnas någon motsättning mellan tillfälliga uppdrag och anställningstrygghet. Författarna framhåller att det för framtiden är avgörande att trygghet i arbetslivet förenas med flexibilitet, men att detta inte görs bäst genom att anpassa de nya jobben till gamla regler.
Här krävs istället en arbetsrätt som motsvarar nya sätt att arbeta på. Klargöranden behövs om vad som gäller i frågor om arbetsmiljöansvaret. Tydliga riktlinjer finns för när en uppdragstagare anses vara anställd eller företagare, men de som tar enstaka uppdrag genom förmedlingsföretag faller inom en gråzon. Dessutom behöver det sociala skyddsnätet anpassas, för att stärka gigjobbarnas ställning på arbetsmarknaden.
Rebecka Undén har gått Svenska Nyhetsbyråns Skribentskola 2022. Ansökningsperioden för 2023 års kurs är nu öppen.