Nära 300 000 svenskar – eller 4,61 procent - röstade på Liberalerna i riksdagsvalet. Det var en minskning med drygt 50 000 röster. Partiet förlorade 0,88 procentenheter och fyra riksdagsmandat. Ändå drar eftervalsanalysen en lättnadens suck.
Bara månader före valet låg partiet på två procent i mätningarna. Uppryckningen berodde enligt analysen på partiledaren Johan Pehrson och på att partiet tydligt positionerade sig i regeringsfrågan. De dåliga oppositionssiffrorna i slutet av mandatperioden härleds till att partiet vacklade mellan rödgrön och borgerlig regering. Tre fjärdedelar av de liberala väljarna definierar sig som höger på den politiska skalan.
Viktigt för Liberalerna var också att man vann tillbaka förtroende i skolfrågan. Under slutet av valrörelsen svarade 16 procent att de ansåg L ha den bästa skolpolitiken.
Vilka var då de negativa faktorerna? Eftervalsanalysen ser problem med ”partiets interna kultur”. Som exempel lyfter den fram behandlingen av Nyamko Sabuni. Hon motarbetades öppet av ledande företrädare. Den interna tonen var hård och uppgifter läckte kontinuerligt från partistyrelsen till pressen. I valrörelsen fortsatte ledande företrädare att köra egna budskap vilket ledde till att partiet upplevdes som spretigt.
Andra negativa faktorer var att L återigen misslyckades med att nå unga väljare och att man inte nådde kvinnorna. Det stora hotet ser dock Liberalerna i geografin. Partiet håller på att försvinna från kartan. Ovanför Dalälven har man åkt ur samtliga regioner utom traditionellt frisinnade Västerbotten. I tidigare fästet Värmland tappade man sitt enda riksdagsmandat. I Västra Götaland har partiet bara riksdagsmandat i den urbant storstadsnära västra valkretsen. De tio bästa valdistrikten fanns alla i Stockholm eller Skåne.
För att ta tillbaka terräng föreslår eftervalsanalysen att partiet ska ”återerövra residensstäderna”. Det är ett intressant grepp. Det var i de mellanstora städerna med högskolor, sjukhus och regionala förvaltningar som partiet länge fick många röster bland framför allt tjänstemän. I dag är den medelstora staden bortglömd som politisk utgångspunkt. I de senaste valen har partierna fokuserat på storstäderna, och i årets val var det landsbygden som var på modet. Liberalernas eftervalsanalys hoppas att valen 2024 (EU) och 2026 ska bli ”en renässans för residensstaden”. Men då måste nog partiet se bortom storstadens ideologiska horisont.