Folkomröstningar passar dåligt in i den representativa demokratin. Där väljer vi företrädare som får använda de röster de får för att försöka förverkliga så mycket av sin politik som möjligt.
Det kan förstås påstås att folkomröstningar är ett behövligt komplement. Att de ger invånarna möjlighet att kraftfullt säga ifrån när politikerna går över det mandat som väljarna upplever sig ha gett dem. Men i praktiken fungerar det aldrig så.
Det är normalt sett så få väljare som deltar i dessa omröstningar att det nästan aldrig är i närheten av att sända en tydlig signal. Merparten av väljarna anser sig redan ha sagt sitt i det ordinarie valet – vilket faktiskt är fullt rimligt.
Säg att 26 procent av de berättigade faktiskt röstar 8 november. Anta vidare att en överväldigande majoritet, säg 70 procent, är för initiativets alternativ 1. Hur är det rimligt att tolka det? Möjligen kan det ge en uppskattning av hur många som är kraftigt negativt inställda till den förda skolpolitiken. Men även det är tveksamt. Som Simon Matti, professor i statsvetenskap vid LTU, har påpekat är risken stor att väljare ser omröstningen som ett tillfälle att markera sitt stöd för eller avståndstagande mot Socialdemokraterna. Och varför inte? Det är sällan enbart en snäv politisk analys som styr hur vi agerar i allmänna val.
Anta i stället att 40 procent röstar – ett efter omständigheterna högt deltagande – men att resultatet är jämnare. Säg att 54 procent är för alternativ 1. Eller att 13 procent röstar men att hela 90 procent är för alternativ 1. Är det rimligt att ändra politiken i något av fallen? I båda? Inget? Spelar det någon roll om det var fantastiskt väder? Bör resultatet väga tyngre om det varken är för kallt eller för varmt, så att det inte avskräcker och att andra utevistelser inte heller lockat i onödan?
Det är begripligt att många vill ha svar från S och M vad som krävs för att få till en förändring. Lika lätt bör det vara att förstå varför det inte ges. I praktiken är det omöjligt. Politik är sällan eller aldrig en fråga om enkla gränsdragningar, och folkomröstningar är särskilt luddiga varelser. Det är för många parametrar att ta hänsyn till. Inte minst så valresultatet från kommunvalet 2018, ett val där väsentligt fler väljare deltog än vad som kommer att bli fallet i november. Deras röster blir inte ogiltiga helt plötsligt.
Osäkerheten är en ofrånkomlig del av folkomröstningen. Det är ett av flera skäl till att det är ett dåligt verktyg. Det länder faktiskt S och M till heder att de inte försöker ge sken av en klarhet som inte går att uppnå.