Dagen efter riksmötets öppnande var det dags för partiledardebatt i kammaren. Och även om statsminister Stefan Löfven (S) och miljöminister Isabella Lövin (MP) båda var på plats från regeringen riktades uppmaningar både en och två gånger mot just riksdagens ledamöter.
Ebba Busch (KD) riktade i sitt inledande anförande anklagelser mot att riksdagen låter regeringen sitta kvar, trots att den är i minoritet och trots att den inte lyckats hejda den eskalerande gängbrottsligheten. Även Ulf Kristersson (M) vädjade till riksdagens socialdemokratiska ledamöter om att rösta för Moderaternas utskottsinitiativ om en ny folkräkning. Förhoppningsvis sprider sig denna inriktning till fler partier – det går att driva igenom faktisk politik i riksdagen, om regeringen visar sig vara ovillig eller för långsam.
Totalt sett blev debatten relativt kort. Detta också medräknat att Jonas Sjöstedt (V) gjorde sin sista riksdagsdebatt och därför tackades av med lovord och presenter av de andra partiledarna. Efter detta frossande i god stämning var det kanske svårt för vissa att piska upp debattlusten igen.
Varken Johan Pehrson (L), som debatterade i stället för partiledare Nyamko Sabuni, eller Isabella Lövin (MP) fick några repliker från de andra. Samtidigt är det också rimligt att inte ta tillfället att kritisera om där inte finns något vettigt att säga.
Annie Lööf (C) valde å andra sidan att strunta i att ta upp SD:s faktiska politik – eller avsaknaden av engagemang under coronapandemin – utan frågade i stället vem Åkesson föredrar som amerikansk president. Sjöstedt gick åt motsatt håll och kritiserade SD-politiken på kommunnivå, varpå han fick dagens andra tillsägelse från talmannen om att fokusera på sådant som är relevant för rikspolitiken.
M och KD sökte aktivt konflikt med regeringen och betonade allvaret med gängkriminaliteten, samtidigt som L vädjade konstruktivt om en överenskommelse i migrationspolitiken. Lööfs vädjan till Löfven om mer pengar för ökad polisnärvaro på landsbygden var dock märklig, eftersom hon är med och förhandlar om regeringens budgetproposition. Den tilltänkta positionen som liberal opposition blir allt mindre trovärdig för C. Förhoppningsvis har Lööf åtminstone samma krav med sig till budgetförhandlingarna.
Medan Sjöstedt och även Lövin snart ska lämna sina positioner börjar det bli tydligare var de andra partiledarna valt att stå inför nästa val.