Det är en sund bedömning som myndigheten gör i sitt inriktningsunderlag för perioden 2022–2033 med tanke på skicket vår infrastruktur är i.
Underlaget från Trafikverket är en beställning som regeringen gjorde i somras. Det ska ligga till grund för infrastrukturpropositionen som ska läggas fram nästa år. Men resultatet går emot regeringens och stödpartiernas planer på nya stambanor för höghastighetståg. De får inte plats i den ordinarie nationella planens finansiering, upplyserTrafikverket.
På både vägar och järnväg är underhållet redan eftersatt, till den grad att behovet inte ryms inom de befintliga ramarna. Att Trafikverket gör den bedömningen ska också ses mot bakgrund av att myndigheten har fått kritik av bland annat Riksrevisionen (13/10) för att inte ha tillräcklig koll på järnvägens tillstånd, och att underhållsarbetet därför konsekvent blir dyrare än beräknat. Av den anledningen kan Trafikverkets egna bedömningar tas med en grov nypa vägsalt – mycket talar för att underhållsbehovet i själva verket är ännu större.
Infrastrukturen är en viktig bit i klimatpusslet. Bland annat bör vägarna elektrifieras för den eldrivna fordonstrafiken, och det kommer att ta tid. Även om elektrifieringen lär få stor effekt på utsläppen när den väl är utbyggd fasar Trafikverket här för att de politiska klimatmålen inte kommer att uppfyllas. Det handlar om delmålet 2030, då transportutsläppen ska ha minskat med 70 procent jämfört med 2010, och därefter om slutmålet 2045 då samma utsläpp ska vara nere på noll. För att nå målen till punkt och pricka måste vi, enligt Trafikverket, öka inblandningen av biodrivmedel i bränsletankarna, vars utsläpp lägligt nog inte räknas i transportsektorns klimatmål.
Men en drastiskt ökad efterfrågan om biodrivmedel få negativa konsekvenser om de befintliga källorna inte räcker till och bränslet behöver framställas på ett ohållbart sätt.
Om vi behåller samma stabila plan för biodrivmedel som i dag beräknas vi missa 2030-målet med fem år, och 2045-målet med tre år. Givet riskerna inblandade med stora, ogenomtänkta förändringar låter det som ett fullt acceptabelt utfall.
2045-målet och dess delmål är ingen tågtidtabell som man inte får missa ens marginellt – och om det hade varit det hade tre år räknats som en i sammanhanget lindrig försening med svenska mått mätt. Då är det rimligare att se till helheten, vid sidan om och bortom klimatmålskorridoren.