Det fortsatta fjäskande för diktaturkolossen Kina är något som vi kommer att få skämmas för när vi blickar tillbaka. Vi borde göra det redan nu. Men den samfällda europeiska linjen förefaller vara den som i Sverige saluförs tydligast av Dagens Industri: pengar luktar inte.
Men det finns handlingar vars stank fäster även på hala sedlar och balansräkningar. Kina gör sig skyldig till dem alla. Precis som det var rätt att flytta hockey-VM från Belarus kräver anständigheten att vinter-OS 2022 inte hålls i Kina. Det vore en stor propagandaseger för kommunistregimen och något som varken deltagare, länder eller sponsorer bör ställa upp på.
Det enda halvt godtagbara skälet som talar för är de atleter som inte ges chansen att representera sina länder i det största tävlingssammanhanget i världen. Det är faktiskt synd om dem. Men det bleknar i jämförelse med vad vi legitimerar om vi låter det genomföras.
Kina är inte bara en diktatur utan en supermakt som använder sin avsevärda kraft för att kväsa självbestämmande och demokrati i andra länder. Det tydligaste exemplet i närtid är förstås Hongkong som var garanterat ett oberoende självstyre i 50 år från överlämnandet. I fjol krossade Peking slutgiltigt allt hopp om ett fritt Hongkong genom att med våld slå ned demonstrationer och införde genom en säkerhetslag effektivt sitt förtryckande styre fullt ut. Demokratiaktivister har fängslats eller flytt landet. Propagandaapparaten går på högvarv dygnet runt. Ingen opposition mot Peking tillåts längre. I fjol flydde 11 000 hongkongbor till Taiwan. Det är dubbelt så många som året dessförinnan.
Frågan är dock hur länge Taiwan är en säker plats för någon. Kina har länge föreberett sin militär på att anfalla det fria Taiwan – som ju är allt som återstår av det Kina som kommunisterna tog makten över med våld. Kinas militära träningsbas Zhurihe i Inre Mongoliet innehåller bland mycket annat en fullskalig replika av delar av centrala Taipei, inklusive presidentens arbetsplats och utrikesministeriet.
Kina har länge hotat Taiwan men på senare år har militären blivit av uppfattningen att man äntligen skulle klara av att lägga under sig Taiwan med vapenmakt. Kinas militära aktiviteter kring och provokationer av Taiwan har ökat. Också hoten från kommunistregimen har blivit hårdare. Exempelvis sade en talesperson för Kinas försvarsministerium nyligen att taiwanesisk självständighet innebär krig och att Kinas militär kommer att vidta alla tänkbara åtgärder för att stävja sådana försök.
Värre ändå, det pågår ett långdraget försök att utplåna den muslimska folkgruppen uigurer, främst hemmahörande i den provinsen Xinjiang i västra Kina. Pekingregimen har öppet skrutit med hur den har befriat uiguriska kvinnor genom att de inte längre är bebismaskiner. Ett oerhört cyniskt sätt att erkänna tvångssteriliseringar. I ett stort reportage i brittiska BBC avslöjades nyligen hur kvinnor i de "omskolningsläger" som uigurer förs till utsätts för systematiska våldtäkter och tortyr.
Tidigare vittnesmål har beskrivit hur människor lastas ombord på överfulla tåg och fraktas till lägren. Scenerna där oönskade religiösa får sitt hår avklippt och skickas vidare in i maskineriet bör påminna oss om vilka löften vi har avlagt. Nyligen högtidlighöll vi Förintelsens minnesdag och upprepade det sedvanliga "Aldrig mer". Vilken skam då om vi låter den regim som tydligt och utan rädsla för denna hemska tradition vidare få arrangera världens största idrottsfest.