USA:s president Joe Biden har valt att inte kandidera för omval. Katastrofalt deltagande i debatten mot Donald Trump, en intervju som milt sagt inte gick speciellt bra och en coronainfektion har gjort att han varit tvungen att pausa sin valrörelse. Lägg till mordförsöket på Trump, som stärkt honom bland sina egna väljare och det republikanska valkonventet där Trump visade en betydligt mindre konfrontativ bild av sig själv än vad vi är vana vid.
Visserligen kan mycket hända fram till presidentvalet i november och det är inte svensk media som väljer president i USA. Det gör amerikanska väljare och många har troligtvis inte bestämt sig. Men den som har ögon att se med har sen ett tag sett att Biden milt uttryckt är trött och det är fullt förståeligt. Han är en man i 80-års åldern som haft några av de svåraste åren av hela sitt yrkesliv. Presidentämbetet är dock inte till för att Biden ska få åka privatplan eller bo i Vita Huset. Det är att vara ledare för väldens mäktigaste demokrati och en sådan måste alltid vara alert även när det är tuffa dagar på jobbet. En amerikansk president har inte råd med att ha ”en dålig kväll” vilket var Bidens försvar efter debatten mot Trump.
Nu pågår det en diskussion inom demokraterna för att hitta en plan B. En plan som går ut på att man ska ha en sportslig chans att besegra Trump. Biden har förstått detta. Det är inget fel att säga att man har gjort sitt, kliva av scenen och spendera återstoden av sitt liv som en glad pensionär. Dessutom finns det historiska exempel.
Lyndon Johnson valde att inte kandidera i valet 1968 efter att det hade gott katastrofalt dåligt i primärvalet och på grund av lågt stöd för kriget i Vietnam. Johnson gick i pension och kunde därmed restaurera något av sitt skamfilade rykte. Biden har förstått detta och kommer att sitta kvar tills hans efterträdare har installerats. Till detta kan läggas att han också alltid kommer kunna påpeka att han besegrade Donald Trump, vilket också kommer att reta Trump. Inom partiet kommer han att kunna åtnjuta rollen som äldre statsman och säkerligen kommer hans efterträdare att ofta konsultera honom, inte minst inom utrikespolitiken som är hans spetskompetens.
Det var både modigt och insiktsfullt av honom att fatta detta beslut. Hans roll inom amerikansk historia kommer alltid att vara säkrad. Förhoppningsvis får han njuta av sin ledighet. Det har han förtjänat.