Coronakommissionen konstaterade vad många nog redan visste men som sällan fått den uppmärksamhet som frågan förtjänar. Att äldreomsorgen har strukturella och omfattande problem.
Utan komplicerade omskrivningar konstaterade kommissionen att Sverige hade misslyckats med att skydda de äldre och att det är nödvändigt att höja ambitionsnivån. Det är viktigt för kvaliteten att personalkontinuiteten ökar och att andelen personal med timanställning minskar.
Det kräver både att en större andel blir fast anställda och att de som redan är det fortsätter att vara det längre än i dag. Arbetsvillkoren måste förbättras. Det handlar om allt från vilken lön som erbjuds till hur arbetet leds.
Nu när kommissionens slutsatser snart fyller ett och pandemin två år, visar det sig att Luleå kommun har en högre andel timanställda än innan pandemin. Det är faktiskt så pass anmärkningsvärt att man undrar om politikerna har försökt.
Luleå kommun förklarar det med att man under september 2021 haft en högre sjukfrånvaro än under september 2019. De anställda behöver ju vara hemma vid minsta lilla symptom. Men det är milt uttryckt en dålig bortförklaring, eftersom SVT:s undersökning visar att 28 av de 50 största kommunerna faktiskt lyckats minska andelen timanställda ändå. Samma regler gäller ju där.
Det är mer en fråga om prioriteringar än någonting annat. Kommuner som faktiskt har lyckats minska andelen timanställda har till exempel ökat grundbemanningen och organiserat arbetet på ett sådant sätt att behovet av timanställda har minskat. Till SVT säger en omsorgsdirektör att det innebär lite högre kostnader men att kommunen på längre sikt tror att det kommer ge både kvalitetsvinster och ekonomiska vinster.
Till socialnämndens sammanträde den 21 december finns nu ett förslag från förvaltningen om att satsa fem miljoner kronor på att anställa fler inom hemtjänsten. Förhoppningen är att det kommer leda till ett minskat behov av timvikarier, att samma personer besöker brukarna regelbundet och bättre arbetsmiljö. Det är lovande men alltjämt obegripligt att det ska ta nästan två år av pandemi och med en potentiell ny smittovåg framför oss innan frågan ens tas upp.
Politik är prioriteringar. Det går att lösa nästan vilket problem som helst om man anser det viktigt nog. Det handlar om vilja – allra ytterst politisk sådan. Det är tragiskt att Luleå inte prioriterar äldres hälsa högre.