Nyspråk är en term som myntades av författaren George Orwell i den dystopiska romanen 1984. Det kännetecknar där det språk som styrts fram för att främja det ofria samhället som rår i berättelsen genom att det styr folks sätt att tänka. Orwell beskrev det så här:
"Ändamålet med nyspråket var inte bara att tillhandahålla ett uttrycksmedel för den världsåskådning och de tankevanor som kännetecknade trosanhängarna av Engsos, utan också att omöjliggöra alla andra sätt att tänka. [...]."
Detta är nu förstås inte det samhälle vi lever i. Men de tendenser som nyspråkskonstruktionen pekar på gör sig ändå gällande hos oss i dag. Det syns tydligt i relation till den allvarliga och våldsamma brottsvåg som har pågått i många år runtom i landet.
Vi har i flera år nu talat om sprängningar och skjutningar. Det har blivit de ord vi påbjuds att använda när gangsters kallblodigt öppnar eld vid en förskola eller utan nåd placerar en bomb i ett helt vanligt trapphus. Och de är de mest kliniska, lugnande ord som man kunde ha valt.
Det här beror inte på en stor konspiration, huvudsakligen har det nog med största sannolikhet bara blivit så. Men det är allvarligt nog. För det styr hur vi upplever det som händer och hur vi reagerar på det. Det är till exempel stor skillnad att vakna mitt i natten på grund av en sprängning och på grund av ett bombdåd. Det sista är direkt skärrande. Det förra har mer drag av infrastrukturell byggnadsteknisk åtgärd. Det är inte så farligt, något man får stå ut med helt enkelt.
Nyspråket har dessutom skördat nya framgångar. Det verkar pågå en process för att mönstra ut ord som brottslingar, kriminella, gängmedlemmar och så vidare till förmån för det vansinnigt flådiga ordet nätverksindivider. Det låter som någon som ägnar för mycket tid åt Linkedin, inte en person som begår mord för pengar och vanära.
Det är svårare att uppröras av nätverksindivider och sprängningar än bombdåd och gängkriminella. Det påverkar hur stort tryck vi sätter på våra politiker att lösa dessa problem. Nu är verkligheten så långt gången att det trycket blivit stort nog att få till ett regeringsskifte. Men kanske hade vi kunnat komma åt problemet tidigare om vi bara hade talat om det mer direkt.
Eftersom vi fortfarande ser detta hända är det värt att tänka på så att vi inte upprepar det igen i onödan.