Gustaf Drougge är chef för den nya vårdinriktade tankesmedjan Synaps.
Per-Ola Olsson på Svenska Nyhetsbyrån har träffat Drougge för att tala om den nya tanksmedjan.
Det var väl korta vårdköer i Stockholm?
– Kortare! Inte korta. Vi har blivit vana vid att det ska vara långa vårdköer, och Synaps menar att det måste det inte alls.
Du leder ju Synaps. Varför behövs den här tankesmedjan?
– Hela sjukvårdsdebatten handlar om att regionerna behöver mer resurser. Jag vill att debatten ska handla om de reformer vården egentligen behöver.
Ja, grovt förenklat har ju högerns svar i vårddebatten varit ökad valfrihet och vänsterns svar högre skatter. Kan du beskriva de reformer du vill se?
– Din beskrivning är inte för skev och uttrycker hur fördummad debatten är. Skyttegravskrig i en extremt komplex miljö. Där vill vi i Synaps bidra med ett perspektiv som utgår från patientens rättigheter. Lagstiftningen om vårdgarantin är tandlös. Den är mer som en ambition än en hård lagstiftning och har gjort det gratis för regionerna att ställa människor i kö. Det har gjort det lätt att lägga pengarna på saker som är bra men inte nödvändiga. Need to have måste fungera innan man lägger en krona på nice to have. Fina administrationskomplex, hållbarhetsstrateger och så vidare.
Prioritera verksamheten alltså?
– Ja, det är i och för sig något alla säger alltid, men prissätt patienters väntan. Idag tar patienterna hela kostnaden i form av smärta och lidande trots att de har rätt till vård. Då menar Synaps att en schablonersättning om 5 000 kronor per månad som man får vänta är rimlig. Vän av ordning kommer då säga att regionerna inte har råd att betala det till alla i kön. Det är det som är poängen. Regionerna har inte råd. Då måste de flytta pengar från det de anser sig ha råd med idag och som inte är vård till faktiskt vård.
Så konsekvensutsätta regionerna precis som alla andra som inte följer lagen?
– Exakt. Gör om sjukvårdslagen till en rättighetslag.
I ett vidare perspektiv, riskerar inte en vård som inte levererar att ge ringar på vattnet och urholka människors förtroende för samhällskontraktet? Man betalar skatt men sen inser man att man fick inget för det.
– Det är en viktig poäng. Vad händer i ett system när människor som är desperata och mycket förmögna inte får vård? Då skapas parallella system. Det är inget vi vill ha i Sverige. Jag vill till och med säga att det är osvenskt. Det svenska är ett gemensamt åtagande men också gemensamma förpliktelser i samhällskontraktet. Och när det kontraktet så flagrant bryts måste systemet så snabbt som möjligt återställas till så som det var tänkt, och det inte skapas helt privata vårdtjänster vid sidan av. För det som händer då är att de bästa läkarna, psykologerna, kirurgerna och så vidare inte finns tillgängliga för det offentliga, utan bara för desperata och rika människor.
Har ni fler reformtankar redan nu?
– Ja. Möjligheten att söka vård överallt. De som fått besked om att de inte får vård i tid har förvisso en teoretisk möjlighet att söka vård i andra regioner.
Du säger teoretisk. Jag anar ett men.
– Ja, du vet ju inte var du ska ringa, och de du ringer undrar varför du ringer dem. Vi vill skapa en statlig mötesplats där man kan logga in med bank-id och se vilka vårdgivare som anmält att de kan ta emot inom vårdgarantin. Genom att det bara är regioner och vårdgivare som har avtal med regionerna garanteras att de är av tillräckligt hög kvalitet. Då flyttas vård från de som inte har tid och möjlighet att ta hand om sina patienter till de som vill ta emot dem.
Det låter som att ni har mycket på agendan.
– Ja, och när vi pratar om vården är det viktigt att inte glömma vårdpersonalen. Det är en högutbildad högakademisk kår som man inte kan lura med politiska slagord. Vi gör ingen nytta om vi inte presenterar genomförbara, realistiska reformer som utgår från patienten och tar tillvara på personalens kunskap och kompetens. Det görs inte i dag.