Nya restriktioner men har regeringen kontroll

Måndagens nya omgång restriktioner väcker nya frågor om regeringens förmåga att leda landet i den här utdragna krisen.

Socialstyrelsens generaldirektör Olivia Wigzell, socialminister Lena Hallengren (S) och statsminister Magdalena Andersson (S) presenterar nya restriktioner under pressträffen i Rosenbad.

Socialstyrelsens generaldirektör Olivia Wigzell, socialminister Lena Hallengren (S) och statsminister Magdalena Andersson (S) presenterar nya restriktioner under pressträffen i Rosenbad.

Foto: Marko Säävälä/TT

Ledare2022-01-11 05:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.

De nya restriktionerna börjar gälla på onsdag, även om statsminister Magdalena Andersson (S) under pressträffen råkade säga att de skulle träda i kraft på fredag. Tydligen hade manus skrivits innan man var riktigt färdiga. En ordning som nog kan orsaka flertalet magsår. Man får hoppas att regeringen kan avsätta resurser för att sådana detaljer dubbelkollas framöver. 

Restriktionerna i sig är inte särskilt anmärkningsvärda, nästan mesiga. Skärpta rekommendationer kring hemarbete – den som kan ska – kombineras med att krogar och restauranger ska stänga klockan 23. Dessutom skärps gränserna för att mindre grupper ska håller något mer separerade från andra mindre grupper. Vid allmänna sammankomster inomhus ska vaccinpass krävas, utöver andra regler, om det är fler än 50 deltagare. Därmed får även moderatledaren Ulf Kristersson som han vill.

Det mest uppseendeväckande är förmodligen att man även fortsatt undlåter att införa krav på munskydd. Det förefaller vara en i sammanhanget lågt hängande frukt som skulle bidra till att nå målen även om det är långt ifrån en universallösning. Men den svenska inställningen till munskydden fortsätter att vara ambivalent.

Den snabba stegringen av restriktionerna som har skett på senare tid ger dock en bild av att regeringen inte riktigt är med på vad som händer. Utvecklingen av smittspridningen verkar gå snabbare än man trott, men den bör ha skett avsevärt mycket snabbare för att detta agerande ska vara rimligt. Om det är ens i närheten av prognoserna saknas det helt anledning att dela upp restriktionerna.

Samtidigt är det uppenbart att om vaccinationerna hade varit mer utbredda skulle dessa restriktioner inte ha behövts. Trots att de ovaccinerade är i klar minoritet fortsätter de att utgöra en tydlig majoritet av de som får intensivvård. Att ha tagit två sprutor ger ett gott skydd mot svår sjukdom. 

Frågan blir därför egentligen vad regeringen och dess myndigheter gör för att öka vaccinationsgraden. Vad är planen, vilka insatser är det som genomförs och vilka grupper är det man riktar sig till. Detta arbete behöver bli mycket tydligare och transparentare. Hur resten av den här pandemin ter sig kan avgöras av detta arbete. Det måste tas på allvar och bli föremål för ökad granskning och debatt.

Restriktionerna visar tydligt att arbetet måste inriktas på att få fler vaccinerade snarare än att begränsa människor som har vaccinerat sig.