Nordiska ministerrådet har bestämt att det ungefär vart åttonde år ska tas fram nya näringsrekommendationer. Det är det norska Helsedirektoratet som håller i arbetet med den senaste utgåvan som beräknas publiceras senare i sommar. För första gången ska även miljömässig hållbarhet räknas in i underlaget till kostråden.
Det hade kunnat vara en bra idé om inte processen varit behäftad med en lång rad frågetecken och de råd som nu ligger ute för remiss innebär stora minskningar av nordisk animalieproduktion. Något som vore olyckligt då särskilt Sverige och Finland har naturligt goda förutsättningar att i stället öka sin betydelse på främst den internationella mjölkmarknaden.
Desto mindre är våra möjligheter att odla de grödor och grönsaker som ska ersätta animalieprodukterna. Den laboratorieproducerade maten arbetsgruppen hänvisar till finns inte. I alla fall inte i kommersiell skala. Konsekvensen blir således ökat beroende av både import och kosttillskott. Det är inte alls bra, vare sig för folkhälsa eller näringsliv. Ambitionerna att ha en produktion som kan föda den egna befolkningen pekas ut som en belastning för klimatet. Import ska tydligen vara melodin.
Det är å andra sidan inte märkligt att gruppen under norskt huvudmannaskap landat i dessa slutsatser. Norska staten är en stor spelare när det gäller att motarbeta animalieprodukter till förmån för växtbaserat. Man har investerat både ära och pengar i ett sådant kostbyte.
Gruppen som sattes samman leds av författaren till boken Mat mot cancer. Två av dem som tar fram det forskningsmaterial som gruppen bygger sina slutsatser på har tidigare haft starka åsikter kring djurhållning. Trots detta är beskedet att deras åsikter inte färgar av sig på deras arbete.
Det ska framhållas att gruppen förmodligen inte gjort något fel. Den har ju rimligtvis bara följt de direktiv den fått. Det betyder emellertid inte att resultaten är eftersträvansvärda eller ens genomförbara. För det första medger inte det övergripande miljömålet, generationsmålet, att vi exporterar miljöbelastning genom att lägga ner vår egen produktion och öka importen. För det andra har den tveksamma processen, den oklara metodiken, den dåliga transparensen och de ingripande råden solkat ner det goda som säkert också kommit ur gruppens arbete.
För det tredje är det ytterst tveksamt om vi klarar våra åtaganden om biologisk mångfald med minskad animalieproduktion. För det fjärde är det dåligt att minska vår livsmedelssäkerhet och öka vårt importberoende. Tvärtom har vi ett globalt ansvar att producera så mycket mat vi kan. Vår produktion och konsumtion av livsmedel är viktig och måste bygga på vetenskap – inte politik och ideologi. De nya nordiska näringsråden behöver göras om redan innan de är klubbade.