När EU-kommissionen i onsdags samlades för att godkänna sitt eget förslag till klimatlag var den svenska klimataktivisten och världskändisen Greta Thunberg givetvis inbjuden. Senare samma dag var hon inbjuden till Europaparlamentets miljöutskott och i går var hon inbjuden till EU-ländernas miljöministermöte. Frågan är bara varför.
Regionalstödskommissionären Elisa Ferreira skrev på Twitter att Thunberg påminde dem om vikten av att agera nu. Det gjorde hon säkert. Möjligen påpekade kommissionärerna behovet av att även ta andra hänsyn. Hur gärna de än vill synas tillsammans på bild är Thunberg och politikerna inte överens.
Även poserandet är problematiskt. Det tenderar nämligen främst att vara Thunbergs tillskyndare som vill att hon ska delta vid dessa sammankomster. En vanlig åsikt från dessa människor är också att kritikerna ska ta det lugnt med Thunberg eftersom hon är så ung. Då borde man rimligtvis även akta sig för att exploatera henne i egna politiska syften. Åtminstone om man ska ha en någorlunda konsekvent moraluppfattning.
Mer problematiskt i praktiken är dock att Thunberg får en genomsnittlig miljöpartist att framstå som en utsläppskramande nidbildsfabrikör. Och båda lägren vet om det. Båda sidor verkar på det hela taget ha gett upp hoppet om att den andra ska gå att övertyga. Allt som återstår är därmed för alla att spela sina roller. Prata ideologiskt inför sina supportrar, åka till mötet, skaka hand framför kamerorna och sen skiljas åt för att snart upprepa allt igen.
Åsiktskillnaden går nämligen inte att överbrygga. Thunberg är en revolutionär klimatfanatiker, vilket politikerna inte är. Och vi ska vara glada att våra politiker har en mer moderat syn på tillvaron än Thunberg. De flesta av oss vill nämligen varken svälta eller frysa ihjäl och lyckligtvis delar våra politiker huvudsakligen den bedömningen.
De flesta förstår det meningslösa i att rädda planeten på mänsklighetens bekostnad. Jorden kommer att överleva oss vad vi än hittar på och hur länge vi än lyckas göra det. Poängen med miljö- och klimatkampen bör vara en dräglig tillvaro för människan, inte att bevara jorden i ett visst skick bara för att man har inbillat sig att den är ett antropomorft och levande väsen värd sin egen Disneyfilm.
Väljarna förstår detta. De flesta politiker begriper det också. Greta Thunberg förstår skillnaden i perspektiven och talar knappt om något annat än hur dåliga politikerna är. Så varför är de så angelägna om att mötas hela tiden när det ändå inte är någon av dem som lyssnar? Vad tror de om oss egentligen?