Förr kom nämligen posten två gånger om dagen och en gång på lördagar – postutdelningen var snabb och pålitlig. Sedan några år tillbaka har dock tjänsten försämrats gradvis till att under förra året landa i en varannandagsutdelning i hela landet.
Det är förvisso en fortgående trend att antalet brevförsändelser minskar, men det kommer alltid att finnas ett grundläggande behov av postutdelning. Vi är därtill långt från ett samhälle helt utan brevförsändelser, under 2021 befordrade PostNord 1 069 miljoner brev i Sverige.
Dessvärre har Postfinansieringsutredningens fokus givetvis legat på att utreda hur den krympande brevutdelningen ska finansieras i stället för att se över hur postservicen kan säkerhetsställas över hela landet.
Nu har utredningen förslagit att dagens krav på att dela ut post inom två dagar ändras till tre arbetsdagar, i syfte att säkerhetsställa en kostnadsbesparing.
Det är ännu en kraftig försämring som får oproportionerligt stort utslag för glesbygden. Det är oftast brevbäraren som har med sig dagstidningen tillsammans med posten, en utdelning var tredje dag innebär att när tidningen väl når abonnenten kanske nyheterna inte är så nya längre.
För de som väntar på medicinska provsvar är varje extra dag att vänta en förlorad dag. Och de som behöver hemleverans av mediciner kan också bli lidande. Exemplen är många där en snabbare postutdelning är nödvändig eller önskvärd. När samtidigt alltfler företag kräver tio dagars betalning på sina fakturor kan den långsamma postutdelningen bli kostsam för den enskilde medborgaren.
Samtidigt som utredningen lämnades över fick utredaren ett nytt uppdrag av regeringen om att utreda dubbel skyldighet runt digitala brevlådor. Det gäller en skyldighet för statliga myndigheter, kommuner och regioner att skicka säkra elektroniska försändelser till digitala brevlådor. Och en skyldighet för privatpersoner, enskilda näringsidkare och juridiska personer att ansluta sig till en sådan brevlåda.
Det finns ett stort antal personer som inte kan tillgodogöra sig den teknik som detta kräver, det är viktigt att de inte glöms bort. Därtill finns det handlingar som inte kan skickas digitalt utan behövs i sitt originalutförande i pappersform, som exempelvis ett registreringsbevis eller en grundhandling. Ett tvång är fel väg att gå.
Ett samhälle som helt ut förlitar sig på digitala lösningar är därtill ett mycket sårbart samhälle. Precis som kontanter behöver vi fysisk postutdelning, såväl mellan privatpersoner som till och från myndigheter – än mer i kristider. Det är en fråga om beredskap och postutdelning är en samhällstjänst som inte ska rationaliseras bort.